Aftonbladet – 24 december 1869, sida 3

Nilen I ff NR WH Vv ff RR i Jatt få en närmare kunskap om den skogsJegendom, som tillhör kronan. Vi skola för I densamma i korthet redogöra, synnerligast J inkomstbringande för staten. NES IOrSaljDIng alter nyste rikets standers majoritet inga betänkligheter. Alla embetsmyndigheter jemte deputerade af landets invånare, hvilka i frågan hördes, afstyrkte likvisst på det ifrigaste försäljningsåtgärden; men representationens påtryckning var så stark, att regeringen vid påföljande riksdag (1823) aflät en proposition i den syftning som vid föregående riksdag angifvits, och det olycksbringande beslutet fattades, att under vissa, mera skeubara än verkliga, inskränkningar, skulle kronans öfverflödiga skogsegendom, genom delning och försäljning till skatte å offentlig auktion och viss grundränta bringas under enskild eganderätt,. ) Detvar emellertid en lycklig tillfällighet att de förberedande åtgärderna erfordrade lång tid och att penningställningen blef mindre god, ty annars hade väl den största delen af kronans skogsegendom söder om Dalefven nu varit för alltid afhänd kronan: likvisst genom 1824 års riksdags beslut frånhändes staten tvåtredjedelar af de då varande kronoparkerna. Emellertid, en glädjande företeelse är att I skogens absoluta behöflighet och värde erkännes numera så allmänt, att man både vill omvårda kronans skogsegendomar, samt till och med vill stifta lagar beträffande den -J enskilda skogsvården. Den senare frågan lemna vi här åsido: den utgör ett stort önskningsmål, men också ett ytterst svårlöst proI blem. Antagligen skall det intressera allmänheten den del deraf, som redan är och kan blifva I förbigående erinra vi, att kronans största skogsegendom är belägen i de sex nordligaste provinserna. Den har visserligen äfven der under tidernas lopp minskats i afsigt att befrämja uppodlingen, hvilken väl framskridit, men, tyvärr, vida mindre än skogsförödelsen. Det torde också snart blifva åskådliggjordt genom den: nu i verksamhet varande skogskomitens lokalundersökningar, att på det sätt skogsafverkningen bedrifvits i Norrland, öfverstiger den nu ganska betydligt skogens normala tillväxt. Hvad kronans skogsareal beträffar, så kan den ännu betydligt ökas i den mån afvittringarne fortgå, och skogsstyrelsen berättigas att för statens räkning utvälja och till rationel vård öfvertaga lämpliga trakter till kronoparker. Vid 1865 års slut utgjorde, enligt officiella uppgifter, arealen å samtliga kronoparker, kronoskogar och öfverloppsmarker (de senare nemligen såvidt deras areal är känd) i rundt tal 1,318,750 tunnland. Af denna summa faller endast 62,500 tunnland, eller 4,74 proc. å mellersta och södra delarne af riket och ,256,250 tunnland, eller 95,26 proc. på de sex nordligaste länen. Af förstnämnda söder om Dalelfven be-i lägna kronoparker och kronoskogar (62,500 tunnland) voro (1865) 48,400 tunnland indelade till ordnad hushållnihg, utgörande 37 särskilda parker och skogar, belägna i nio än. Vidare beräknas af skogsstyrelsen ap4 4 proximativt skogsarealen å kungsgårdar, kungs! ladugårdar, kronosäterier m. m. till 28,4001 tunnland. 1 Såvidt uppgifter kunnat erhållas öfver i arealen af kronans omedelbart tillhöriga och: under dess disposition stående skogar ut-q gjorde deras totalareal (1865) minst 1,331,000 tunnland, men af dessa voro endast 52,800 tunnland, eller 3,97 proc. indelade efter ordnade hushållsplaner. I afseende på de kronan tillhöriga skogarne i Norrland har, sedan medlet af sextiotalet, genom skogsstyrelsens åtgärder, en betydlig tillökning vunnits både i kronoparkernas antal och areal. Denna tillökning är så betydlig, att vi anse oss särskildt derför böra redogöra, enligt de uppgifter som erhållits i skogsstyrelsen. Till kronoparker i Norrbottens län äro, inom 5 socknar, afsatta 254,931 tunnland. Westerbottens län inom 3 socknar dito 119,946 tunnland (hvarjemte frågan om en kronopark ännu icke är slutligt afgjord). I Westernorrlands län inom 5 socknar 130,212 tunnland. I Jemtlands län i en socken 11,978 tunnland. I Gefleborgs län i 5 socknar 54,375 tunnland — eller tillkopa 671,440 tunnland. I afseende på Kopparbergs län så äro inom Elfdals, Särva och Orsa socknar äfven flera ganska betydliga kronoparker redan afsatta, men arealen å desamma dels icke ännu beräknad, dels ej uppgifven. Vidare bör anmärkas, att fråga om afsättande af ett ytterligare antal parker inom åtskilliga af de norra länen är beroende dels. på afvittringens afslutande, dels ock af de beslut, som K. M:t kan komma att fatta ianledning af redan verkstälda undersökningars och på grund deraf upprättade förslag. f Det torde icke behöfva erinras, att bildan-n det af kronoparker med en ordnad skogshus-e hållning i de norrländska länen var ett företag, v som i början rönte starkt motstånd, och ännu rI i denna stund höja sig röster mot åtgärden, ä under åberopande af, att för statens omedel-b a Nn D g a t Mom mu I I MM AR AD: AN jr Ft et ND KV KA KR vt RR KA PF bara räkning bör ingen skogsvård bedrifvas. I öfverensstämmelse dermed är det ock som representationen länge visat sig obenägen för ökade anslag till skogsstatens aflöning, ehuru det synes uppenbart, att om ej ett så dyrbart kapital, som skogen verkligen är, skall prisgifvas åt sköfling, så måste det väl öfver-å vakas. Obestridligt, och en glädjande före-sl teelse är dock att det allmänna intresset förw en ordnad skogshushållning synes vara i sti-k gande och orsaken dertill är väl att skogens e stora värde och betydelse allt mera erkännes.s Visar tillika erfarenheten, att kronans sko-o gar, i den mån de blifva väl skötta, kunna fc bereda staten en ingalunda obetydlig inkomst!n (såsom förhållandet redan är med t. ex. skogsförsäljningen från Carlstrands kronopark), så måste opinionen blifva alltmera rotfast i afseende på nödvändigheten att tillvarataga och föröka ett så dyrbart kapital, N Emellertid är det lika förvånande som nedg slående, då man finner, huru ännu i denna g stund den gröfsta okunnighet råder i afseende mu) på de vidtagna åtgärderna för en ordnad husa! hållning med statens skogsegendom. Itt sär-r) deles eklatant exempel på denna okunnighet, skola vi anföra.