Aftonbladet – 24 december 1869, sida 3

Nyligen omförmäldes, att vid auktion inför K. M:ts befallningshafvande 1 Gefleborgs län å afverkningsrätten under femton år af 63,000 timmerträd, växande å Carlstrands kronopark i Färila socken, uppgick försäljDingssumman till omkring 150,000 rdr, men att, emedan ändå högre anbud sedan gjorts direkte hos skogsstyrelsen, som författningsenligt eger pröfningsrätten vid dylika auktioner, så kunde med visshet antagas, att köpeskillingen för det ifrågarande virkespartiet komme att uppgå till inemot en fjerdedels million rdr. Den nyssnämnda kronoparken, som först 1865 genom ett k. bref stäldes under skogsstyrelsens direkta vård, utgör endast 6103 tunl. Evär å denna kronopark, likasom å kronans öfriga i Norrland belägna skogar, endast blädnings-metoden användes, så är det klart att hvad som nu å Carlstrands kronopark afyttrats, blott är den fullmogna skogen, hvilken måste afverkas för att lemna bättre utrymme för den yngre och tillväxande). Den här ofvan omförmälda försäljningen är af stort intresse. Vi fästa oss mindre vid sjelfva inkomstsumman, ehuru den är ganska betydlig, men desto mera dervid att denna försäljning utgör ett öfvertygande och ovedersägligt bevis, både på det ofantliga kapital, som ligger i kronans skogar, och tillika på den inkomst, som detta kapital kan bereda staten, såvida det systematiskt skötes efter rationella grunder. Det är derföre med en känsla af harm, som man erinrar sig den sekelsgamla vanvård, för hvilken kronans skogsegendom varit utsatt, föranledd, dels af en allmänt utbredd liknöjdhet, dels af krass egennytta och dels, samt ingalunda minst, af förvända statsekonomiska åsigter. Skogsförödelsen är också uråldrig i Sverge. Skogen har länge ansetts såsom det största hindret för landets uppodling, och skogsafverkningen har redan lävge bedrifvits i sådant omfång, att man numera börjar med allt skäl befara, att den i en framtid kan utgöra ett hinder för landets beboelighet, på samma gång det är konstateradt, att den skedda skogsförödelsen menligt inverkar på vårt klimat. Vi yttrade härofvan om förvända statsekonomiska åsigter, hvilka gjort sig gällande. Se här i största korthet ett exempel derpå. Vid 1810 års riksdag påyrkades med stor iver, att både kronogodsen och statens skogsegendom skulle försäljas; begge åtgärderna, försäkrade man, vore särdeles ändamålsenliga. Genom försäljningen af kronogodsen skulle statskassan beredas en rik penningtiligång, väl behöflig just då, och genom skogsfäörsäljningen, hvilken likvisst icke kunde medföra någon synnerlig inkomst, enär skogen hade så litet värde, skulle statsverket befrias från en dryg utgift, den för jägeribetjeningens aflöning. — Vid 1818 års riksdag förnyades yrkandet om försäljniog af alla sådana skogar, hvilka icke absolut voro för kronan behöfliga. Till följd af den förbättrade pennipgstöllningen hade man nu öfvergifvit tanken på försäljningen af kronogodsen, och då t) Emedan, vid inträffande skogseldar, vanligen de äldre träden, hvilkas rötter djupare nedträngt, mindre skadas af elden, hvilkei deremot förstör den yngre skogen, så återvinna snart de förstnämnda sin växtlighet. Men under tiden uppstår derjemte, genom den naturliga frösådden, en ny generation af skog, som omgifver, men också förtryckes af de äldre träden. Det är ganska vanligt, att i trakter, som hemsökts af Hera förhärjande skogseldar, träd af högst skiljaktig ålder förekomma, och af denna anledning är äfvew blädvings-metoden ändamålsenligast,