Aftonbladet – 24 december 1869, sida 3

oll UANTDAIEL Jo, DHORAUC DELanKandet med Dagra ytterst obetydliga förändringar, på grund af sederel mera ur annan källa vunna upplysningar. Dernäst uppdrogs jag att utarbeta en utredning af rusthållets uppkomst och utveckling till nyaste tider, ett arbete sannerligen ej af lättaste art, bvilket jag dock aflemnade den 26 Nov., således en knapp månad efter komitens början. Sedan detta arbete var fulländadt, anmodades ljag — allt i jemnbredad med sekreteraregöromålen — att utarbeta en utredning rörande svenska kriges författningens utveckling i sin helhet, således icke allenast om roteoch rusthållet, utan äfven om adliga frälset, båtsmanshållet, landstormen, vargeringen, beväringen o. 8. v. Jag vill ej neka att jag i början något skyggade tillbaka för detta omattande arbete, allrabelst som den ringa tillgånen till källor, äfvensom den ringa tid (till rikadagens början), som komitn då ansågs kunna disponera för sin verksamhet, var mig nogsamt bekant. Med anledning häraf anhöll jag att få någon ledning, dels i afseende på den uppställning vid historiken som skulle iakttagas, dels i afseende på den riktning, i hvilken komitens beslut möjligen skulle kunna gå, då jag blott behöfde u ptaga de facta, som till deras motivering voro behöflige. Någon dylik ledning kunde emellertid icke meddelas mig. För mig återstod: då naturligtvis intet annat, än att upptaga alla facta, som till upplysning af gaken kunde lända, då man sedermera bland dem kunde utplocka de för ändamålet behöfliga. Jag arbetade således efter denna plan och indelade ämnet efter vissa historiska perioder, på det de olika inrättningarnes af hvarandra ofta beroende, samI tidiga utveckling skulle blifva fullt klar. Och efter 19 veckors ansträngd verksamhet lyckades jag få detta digra opus, som i tätt skrifven afskrift omfattar 252 sidor, färdigt den 4 Februari. Mig tillkommer ej att bedöma, huruvida detta larbete var godt eller dåligt; möjligtvis kommer I det en gång att offentliggöras, då allmänheten deröfver får döma. Hvad jag emellertid förutsett, inträffade, nemligen att det var för vidlyftigt, ehuru dock icke vidlyftigare, än att dess fullständiga meddelande möjligtvis skulle kunnat bespara införandet af åtskilliga bilagor, som sedermera upptogo utrymImet. En af ledamöterna önskade äfven en annan J uppställning, efter ämnena, en önskan, som likväl Iförst nu, då arbetet var fulländadt, uttrycktes. IJag erbjöd mig då, min pligt såsom sekreterare likmätigt, att med ledning häraf och de då till större delen fattade besluten, ofördröjligen uppsätta en mera sammanfattad historik. Detta anbud antogs emellertid icke, utan erbjöd sig nämnde ledamot, som ansågs mest hemmastadd med luralitetens innersta tankar, att utföra detta arBete, hvilket, då materialierna lågo för banden, troddes inom kort kunna ske. Orsaken, hvarföre I mig icke. tilläts fullgöra detsamma, hade jag då svårt att inse. Min utredning var affattad med största möjliga opårtiskhet, hvilket en hvar, som vill göra sig besvär att genomläsa densamma, tor de inse. Visserligen hade jag samtalsvis vid några tillfällen yttrat mig hafva olika åsigter med pluraliteten i afseende på vår krigsförfattnings historiska utveckling, men dervid alltid tillagt, att sådant naturligtvis ej kunde hafva ringaste inflytande på min motivering af pluralitetens beslut. mellertid utarbetades den kortare historiken af nämnde ledamot, efter den uppställning han önskat. Någon besparing af tid vanns derigenom icke, emedan historiken först efter ytterligare nia veckor eller den 9 April blef färdig. Den omfattar i qvarttryck 42 sidor. Vid närmare åseende har jag sedermera i densamma funnit ögst få uppgifter, som ej i min promemoria blifvit anförde. Densamma synes således ej i detta hänseendg varit otillfredsställande. Deremot hafva ep stor mängd uppgifter blifvit uteslutne, hvilka enligt min åsigt voro nödvändiga för ämnets follständiga belysning och hvilka jag äfven sedermera till större delen återfunnit i minoritetens reservatioper. I min förmodade obenägenhet att medgifva nämnde uteslutningar, synes orsaken li, ga till det bristande förtroendet i afseende på Tistorikens uppsättande. ärmed afslutades min medarbetande verksamhet inom komiten. — I stället för den kortfattade historikens uppsättande, anmodades jag den 4 Februari att afgifva förslag till slutbetänkande. Jag tog mig då friheten erinra om de härvid förknippade svårigheterna, emedan alla besluten då ännu ej voro definitiva och emedan åtskilliga beslut voro af den beskaffenhbeten, att de stodo i strid med de andra, Då härvid intet afseende fästes, fallgjorde jag arbetet, så godt som under sådane indigheter var mig möjligt, till den 14 Feruari. Min befattning inskränktes derefter till de löpande sekreterarebestyren, tilldess jag i vanlig tid reste på mötet, då nämnde bestyr öfvertogos af den person, hvilken dittills tjenstgjort som biträde vid åtskilliga tabellers upprättande. Kort derefter åtskildes komiten. Ihågkommer man nu, att komitens utlåtande hufvudsakligen utgöres af historik öfver indelningsverket, slutbetänkande och ta beller, så torde bäraf Synas, att jag fick min ganska dryga del af arbetet samt ingalunda kunde ligga på latbänken. Öm arbetets beskaffenhet bör jag ej döma. Men ännu mindre tror jag Stockholmspostens redaktion vara i stånd dertill, då den förmodligen icke ens sett det, mycket mindre genomläst det. Hvad slutligen beträffar de sknaj phändiga och svårbegripliga Pprotokollen, så är det sannerligen icke mitt fel, om de ej falla Stockholmsposten på läppen. Då stor vigt låg på ordalagen i besluten rörande regleringen och lindrin. en, uppskrefvos de för hvarje sammankomst af ordföranden samt afskrefvos sedermera af mig med diplomatisk noggrannhet, hvarefter de, efter vavligheten, till yttermera visso vid följande sammankomst justerades. De utgöra således ett troget uttryck af hvad komiten vid hvarje särskildt tillfälle beslutit. Komitens arbeten är nu längesedan öfverlemnade åt allmänheten, och ett omdöme öfver dem står således en hvar fritt. Enligt min årigt — som äfven i många fall delats af komitöns minoritet — är den historiska utredningen såväl ofullständig, som i sin hufvudriktning felaktig och vilseledande, Jag har äfven offentligen försökt framlägga min uppfattning af saken (se ofvannämnde artikel i Framtiden). Att den af komiten föreslagna regleringen och lindringen ej eger någon praktisk utförbarhet, torde numera sjelfva upphofsmännen erkänna. Derom har för öfrigt riksdagen redan fällt sin dom. Hela ämnet her derföre förlorat en stor del af sitt intresse. Och jag skulle verkligen icke hafva besvärat allmänpiden med någon framställning M mitt deltagande i komitens arbeten, om jag ej ett så oför: sätt blifvit anfallen. NN P st ag begagnar slutligen tillfället försäkra, att I Stockholmsposten förekommande uppgiften, äm jag är medarbetare i någon eller några af hufvudstadens tidningar och såsom sådan åtnjuter arvode, icke är öfverensstämmande med sanna förhållandet. Gitter Stockholmsposten ej bevisa motsatsen, qvarstår denna osanning för dess räkning, För öfrigt förklarar jag, att jag anser under min värdighet att vidare ingå i någon vederläggning af de osannfärdiga uppgifter angående min perjon, som dels redan varit synliga i nämnda tidning, möjligtvis ytterligare komma att skåda dagen, örrän det fall inträffar gom i i rtikel förutsättes, Som i början af denna Stockholm den 8 Dec. 1869. J. Mankell. Rättegångsoch Pollssaker. Tryckfrihetsåtal. Mot tidningen Sjunde Fälerneslandet har Wermlands i Upsala studeande nation genom sin förste kurator hr P A. Geijer uttagit stämning i tryckfrihetsväg ned anledning af en i samma 4jdnina. nn 33