ig December 1865, utfärdades två kongl. för. m ordningar, en k. kungörelse och en k. skrif. a I velse till kammarkollegivm — alla rörande 1, skogsväsendet i de sex norrländska länen Inemligen först i ordningen en förordning angående utsyning och försäljning af Skogar lalster från kronans skogar i de nyssantydds länen. Genom denna förordning infördes dels nya bestämmelser, dels en noggrannare kont tioll å den nyttjanderätt, utöfver husbehofvet, som i afseende på skogen tillkommer t krono-åboar samt nyhemmansoch nybyggeslinnehafvare i de sex norra länen. I afseende Ipå det virke, som å dervarande kronoskogar -1 mån af tillgång kunde afverkas, sedan de personer, som hade uteslutande rätt till utsyning, erhållit hvad dem tillkomme, stadgades, att förstnämde virke, efter noggrann undersökning och utsyningsförslag, skulle å auktion försäljas, hvarigenom stubböres-afgiften och de betänkliga olägenheter, som dermed egde sammanhang, afskaffades. Genom auktionsmetodens införande åstadkoms en friare täflan, och de oskick, som inrotat sig då rättighet till skogsafverkning förvärfvades genom erläggande af stubbören, blefvo förebyggde. Om icke auktionsmetoden varit införd, så skulle Carlstrands kronopark ganska . Isäkert icke hafva inbringat närmare en fjerdeI dels mill. rdr. Den andra kongl. förordningen, som under Jsamma dag utkom, rörde kronoparkers bilI dande (i de sex norrländska länen) samt om vissa iakttagelser vid storskiften och afvitt Iriogar i nämnde län. Noggranna bestämmelser erfordrades nemligen huru kronoparker skulle I bildas, och den riktning, som denna vigtiga ätgärd tagit, framgår af hvad ofvan anförts. I förbigående torde böra erinras, att anhängarne af skogssköflipgen ogilla isynnerhet att kronan förbehåller sig den bästa skogen, som Jännu icke till nybyggen blifvit upplåten. SS MM vw ORO OP OT ma dag utgick, innehöll förbud tillsvidare mot nybygges-anläggningar, och föranleddes deraf att K. M:t under samma dag till rikets då församlade ständer aflät en proposition (kontrasignerad af frih. Gripenstedt) angående förändrade bestämmelser i fråga om upplåtande åt enskilde af kronans mark i de sex oftanämda länen, var absolut nödvändig, enär om detta förbud icke hade utfärdats, så skulle en ofantlig mängd nybygges-resolutioner uttagits till oersättlig skada för kronan, invan de förändrade bestämmelser, som i den k. propositionen föreslogos, hade blifvit sanktionerade. Under den 29 Juni 1866 utkom k. förordningen angående hushållningen med de all: männa skogarne i riket och innehåller likaledes noggranna föreskrifter om sjelfva vården af kronoparker, härads-allmännvingar, kungsgårdars samt andra kronan omedelbart förbebhållna eller utarrenderade hemmans och läpenheters skogar, allmänpa inrättningars och oställsskogar m. m. Sedan den här ofvan omnämnda k. propositionen af rikets ständer i skrifvelse af den 15 Juni 1866 bifallits, utkom den 29 i samma månad k. förordningen angående dispositionsrätten öfver skogen å sådana skattehemman, som uppkomma af nybyggen, hvilka hädanefter trån kronan upplåtas, eller äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna byggnadsoch odlingsskyldigheter icke blifvit behörigen fullgjorda. Genom denna förordning reglerades len ömtåliga frågan om skogsafverkningsrätten såväl å skattehemman som å äldre nybyggen, hvilkas egare ej fullgjort dem ålagda byggnadsoch odlingsskyldigheter, och är genom nämnde förordning den demoraliserande! nybygges-resolutions-industrien afskaffad, utan att den verkligt nyttiga uppodlingen förhin-. dras. Samma dag sistomnämnde k. förordning emanerade, utkom en k. kungörelse som upphäfde det under den 21 Dec. 1865 tillsvidare stadgade förbudet mot nybyggesanläggningar,, hvilket nu ej vidare var behöfligt, sedan förändrade bestämmelser i fråga om upplåtande åt enskilda af kronans mark i Norrland blifvit antagna. Samtliga ofvan uppräknade författningar, till antalet fem och de flesta ganska vidlyftiga, jemte den omförmälda k. propositionen, samt flera skrifvelser till kammarkollegium, alla rörande skogsväsendet, äro kontrasignerade af frih. Gripenstedt, som ej frånträdde finansportföljen förr än den vigtiga frågan var fullständigt afslutad. — Af det nu anförda inhemtas det sanningslösa i den ofvannämnda partiskriftens uppgift att frih. Gripenstedt icke har velat göra det minsta för att afhjelpa den fullkomliga laglösheten iafseende på skogsväsendet, oeh att den enda kungörelsen han utfärdade om inskränkningar i nybyggesanläggningarne i Lappmarken, befanns ej motsvara ändamålet och derföre upphäfdes, då verkliga förhållandet är att den motsvarade och uppfyllde det med densamma afsedda ändamålet, men såsom provisorisk upphäfdes samma dag som den k. förordningen utfärdades, hvilken definitivt reglerade nybyggesväsendet. Vi ha i det föregående antydt af huru stor betydenhet, äfven såsom en inkomstkälla för statsverket, en väl ordnad vård af kronans skogsegendom kan blifva, och det kan ej bestridas att de författningar som i denna vigtiga angelägenhet utfärdats från den 21 Dec. 1865 till och med den 29 Juni 1866 iro både väl betänkta och praktiskt utförbara. Mot dem har också inga väsentliga anmärkningar blifvit gjorda. Väl har anmärkts att de i vissa fall äro väl stränga, men den förebråelsen har väl egentligen sin grund i den gamla, inrotade föreställningen att kronans skogsegendom utgör en storarad allmänning, som kan anlitas ad libitom. Man har dock ej kuonat påstå att den nya skogslagstiftningen är hinderlig för Norrlands verkliga uppodling, hvilken tvifvelsutan nu kommer att bedrifvas på fullt allvar i förning med och understödd af en systematisk skogshushållning, då uppodlingen tillförene ftast togs till förevändning för en skogsörödelse, lika demoraliserande, som i statsekowomiskt afseende förlustbringande. — rr Den tredje författningen, som under samPå fn bb bed sh Ab Rn RR