Aftonbladet – 24 december 1869, sida 2

RH TVA UTLIPRe Vid middagen följande dag infunno sig som vanligt vid bordet tre personer, men bur förändrad var icke nu deras ställning till hvarandra! Sylvia trodde ofta, att hon icke skulle kunna bibehålla sin fattning till måltidens slut och denna känsla af förtviflan och ånger ökades än mer genom bordssällskapets muntra sinnesstämning. Baronen hade återvändt på morgonen, han var glad, språksam, pratade med barnen, talade om åtskilliga nyheter och var älskvärd såsom värd mot grefven, förtroendefull och god mot Sylvia som vanligt, Hvilka qval för henne! Hon kunde knappt uthärda hans lugna, klara blick, hon förmådde ej möta hans ögon, hon uppfattade nu äktenskapets helgd, hemmets palladium, såsom hon aldrig förr uppfattat sem, ty synden, trukten af kunskapens tråd,lär oss att känna paradisets hela ljuftichet, och Sylvia kände svärdet i själen, hvilket hon drog derur. Tusende tankar, som förr aldrig kommit öfver henne, korsade sig i hennes febersjuka hjerna, hon fann plötsligt mannens närvaro, som hon i sin yrsel trott ha heröfvat henne för alltid hjertats och samvetets frid, förintande, hvarje djerfva blick grefven fästade på henne fann hon vara en förolämpning mot sig, ett vanhelgande af