Aftonbladet – 24 december 1869, sida 2

Re —— rum var afsedt för slottsfrun, som här skulle mottaga helsningen af sin mans vVänner. Vackra skåp med perlemorinläggningar stodo kring väggarne, på de högryggiga karmstolarne voro anbringade broderier, föreställande jagtscener, förfärdigade af Sylvias egna händer, en matta af rådjurshud,. låg öfver golfvet och rundt omkring stodo mjuka divaner och stolar. Här såg man det uppdragna purpurröda to hänget till det innersta rummet. En prakt. full sän, ) eptikt skulptur-arbete intog midsäng sf mårdskinn låg öfver den, ten, ett täcke u. — cc. : s en förgylld örn med utv. Ada vingar höll upp de rika, purpurröda sänggardineru. Åfer hade ofta stannat qvar här om natten wu. hon ämnade göra det nu också, ty hon visste att hennes man ej skulle komma hem förr än morgonen dagen derpå. Hon öppnade nu fönstret och den ena gröna jalousien, en frisk skogsluft strömmade in jemte solljuset, en mild grönaktig dager fyllde rummet. Sylvia ordnade de fransyska figurerna, vaserna och bronserna, hon lät verket i det antika uret på svart marmor-fot slå, hon ställde en af de fantastiska hvita blomvaserna fram för sig på det lilla bordet, och vär hon så låg på ottomanen förekom det henne som en fläkt af lugn ville återkomma i hennes hjerta, det hon här på detta ensliga ställe aldrig förgäfves sökt erhålla. Hon tänkte efter. Ännu kunde hon inför sitt samvete svara öppet, ännu hade hon syndat blott i sina tankar, ännu när hon tänkte på sin man och sina barn afspeglade sig bilden af hennes husliga lycka, som hon nvjutitaf så många år, klar i hennes själ, ännu hade blott en tug fläkt farit deröfver och verkningarne deraf kunde hon aflägsna. Hon knäppte ihop sina händer till en varm bön om kraft, hon fattade beslut, hon gjorde löften, För hennes