Aftonbladet – 18 december 1869, sida 1

STOCKHOLM deu 18 Dec. När för omkring halftannat decennium tilk baka den svenska bränvinslagstiftningen om: skapades och dervid bränvinstillverkninger gjordes. till en fri fabrikation icke uteslutande. fästad vid något slags egendom, folkklass eller yrke., uppstod hos lagstiftarnc den frågan huruvida personer funnos, som pi grund af sina befattningar, borde vara förhindrade att med näringen sig befatta. Det särskilda utskott, som vid 1853—1854 årens riksdag utarbetade förslaget till den nya lagstiftningen, yttrade härom, att utskottot i första rummet ansåge alla domare och andra civila embetsmän, som komme att vaka öfver bränvinsförfattningarnes efterlefnad, böra uteslutas från rättigheten att tillverka bränvinn. De börar, fortsätter utskottet, vid utöfningen af denna grannlaga pligt alltid vara, icke blott verkligen ojäfvige, utan ock upphöjde öfver all misstanka om det egna intressets inverkan på åtgärderna eller domsluten; och intetdera, minst det sista, kunna de med säkerhet anses vara ifall de sjelfve idka handteringen. I allmänhet har såsom grundsats blifvit antaget, att den, som enkom skal! öfvervaka en författnings efterlefnad, icke gerna kan tillåtas befatta sig med den när ring, till hvars reglering och bevakning författningen är gifven; och sålunda kunde mar väl t. cke tillåta tallverkets tjenstemän, eller domare i tullmål, att drifva handel I öfverensstämmelse härmed blef det i 6 1 af den nya författning om bränvinsbränning, som den 18 Januari 1855 atfärdades, förbjudet för öfverståthållare, underståthållare, landshöfding, landssekreterare, landskamrerare, kronofogde, länsman, landseller stadsfiskal, polistjensteman, domare på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, att befatta sig med tillverkning at bränvin, Detta förbud har ock i senare författningar i samma ämne oförändradt bibehållits, och de välgrundade skäl, hvilka anfördes för förslaget om detta stadgande, erkännas, såvidt vi kunnat erfara, ännu alltjemt ega full giltighet. Man skulle väl då tro, att de, en gång af landets lagstiftande myndigheter goåkända, också borde i lag och sed ega fortfarande giltighet och tillämpning. Så är dock ej förhållandet. Vårt land har andra näringar än bränvinsbränning, som äro föremål för särskild lagstiftning. En sådan näring är bankrörelse. Ett par riksdagar senare än bränvinsbränningen, blef bankrörelsen föremål för lagstiftningens omsorger. Om kontroller erkännas oundgängliga vid bränvinsbränning, der deras syftemål är att tillse det staten ej må gå miste om en stadgad inkomst, än mera måste kraftiga och med påpasslighet tillämpade kontroller vara behöfliga vid bankrörelsen, der syftemålet bör vara att förekomma det svek eller vårdslöshet skulle kunna i vida kretsar sprida ekonomisk river Sskmiin. I den nya Mälaren af den 20 Maj 1864 finnas också åtskilliga ka.stadgade, Så skallinför konn 85 vatroller : -ugens befallningshvad atm EAS 21, bankdelegarne fallgjort 2 CC SOM Lordras för öppnande af bank och :ul rättighet att utgifva egna banksedlar. Konungens befallningshafvande skall tillse, att bankrörolsen inställes om banksedel icke inläses eller om grundfondet icke uppehålles vid behörigt belopp. Likaså skall konungens befallningshafvande gifva bankbolag tillstånd att temporärt använda grundfondssäkerheter till inlösen af sina sedlar. Om nu det är en ailmän grandsats, att den, som enkom skall öfvervaka en författnings efterlefnad, icke kan tillåtas befatta sig med den näring, till hvars reglering och bevakning författningen