Aftonbladet – 16 december 1869, sida 3

ej hur det går till. Det är ej så lätt, Mar får lof att hitta på något originelt, och får ej puffa för groft, så att det väcker förargelse, och ej fint heller, att ingen märker att det är en puff. Ett någorlunda ovanligt sätt, som nog ingembegagnat förut, tyckes vara att säga ifrån rent at hvad man håller på med, så att der ej kan vara något misstag derom, och säga det på ett beskedligt sätt, så att ingen blifver ond. Jag ville derför i allra största beskedlighet bedja att få puffa litet för det första häftet, som innehåller något om vår jernhandel. Det andra häftet innehåller endast erkändt skräp, så att det säljer sig nog. . j Om man ej med lämpliga medel skaffar sig af. sättning för sin tillverkning (liksom en annan -idkare), så kostar det för mycket här i landet att gifva ut något, såvida man ej nöjer sig att hoppa öfver alltiog allvarligt, och vara endast kåsör.. (Mon Dieu quel mot! Jag har visat det för en fransman, och förklarat betydelsen. Ni skulle ha sett hans min.)! Som jag dock har ganska mycket verkligen allvarligt att säga mina landsmän, innan jag anser mig hafva fullgjort det uppdrag man lemnat mig, måste jag på ett eller annat sätt sjelf skaffa mig mina arbeten spridning, ty det strider mot mina åsigter att begära hjelp. Öch, hör nu, mitt herrskap, det der häftet är verkligen ganska roligt, äfven för folk, sam ej gerna sysselsätta sig med allvarsamma frågor. — Jag har läst igenom det och der finnes verklig humor på sina ställen. Der skiljes ej nog skarpt på allvar och skämt; det vigtigaste vore visserligen att vara så sann som möligt, när man menar allvar, och håller på med verkligt arbete, men det är omöjligt när man är glad sjelf, och arbetet gladt, och lifvet gladt, och hela verlden lyser af glädje på alla håll. Och hvad är det värdt att göra sig till och se förnumstiger ut? Jag har försökt, men det vill ej gå; utan nu kommer der skämt och allvar om hvartannat, allt efter olika lynne för tillfället, och detta gifver en anstr, jkning af sjelfsvåld åt mina skrifter: än öfvermod, än bitterhet, än välvilja, än elakhet, än hvad som helst annat; men gifver dem också ett drag af lefnadsfriskhet och förtröstansfullhet, som ej kunnat återhållas, utan lysa igenom öfverallt. (6856) Herman Annerstedt. ös fara RE Tel sa ANA LO KP TENENI ft? NED Ag PA iGort4OTND Å