Aftonbladet – 16 december 1869, sida 3

G. H. T. (1 g.) 100 rader. (Insändt och betaldt.) Jag tillåter mig att på detta sätt fästa uppmärksamheten bland hrr bruksegare i allmänhet och hrr producenter af inhemska varor isynnerhet, särskildt den delen af dem, som äfven tillhör den aktningsvärda konsumentklassen — på tredje häftet af mina Strödda skrifter,, innehållande en granskning af det framlagda förslaget till ett Svenskt Export-Aktiebolag., jemte ett bifogadt anbud till fullmäktige i jernkontoret att genomdrifva ett liknande företag i en sådan skala att det kan bära sig, och svara mot sitt ändamål; grundadt på en italstyrka ej (gerna åtminstone) ge een 10,000,000 rdr, men föröfrigt så stor som fullmäktige anse lämpligt -och önskvärdt — att sjelfy och ensam, och utan bjelp, och utan förskotter, och utan understöd af något slag arbeta ut saken, anskaffa hela kapitalet, och genomdrifva alltsammans, och hafva det i gång inom 18 månader från det mitt anbud antages — att bestrida alla kostnaderna derför — att deponera ett kontant vite af 10,000 rdr, att förverkas, om arbetet ej på utsatt dag är färdigt; (alltsammans mot en konsideration,, när saken ej endast är utförd, utan visat sig vara väl utförd, och visat sig fullt motsvara sitt ändamål). En anmärkning, ibland många, rörande min skrift, är att den är mycket ofullständigt motiverad. Det händer ofta när man tänker länge och mycket i ett ämne, och med stöd af långa argumenter, praktisk observation, erkända autoriteter, eller annat, kommer till vissa slutsatser, att man använder dessa liksom fullt bevisade, utan att märka att härigenom uppstå luckor i sjelfva tankegången, som genast falla i ögonen på dem, som ej tänkt så mycket, eller tänkt på samma sätt, just i detta ämde. — Sådana luckor böra dock fyllas, och detta gifver mig ett godt tillfälle att puffa 1: tet för de föregående häftena, som ej ännu äro i bokhandeln, emedan utgifvandet af det tredje blifvit påskyndadt (detta puffar för sig sjelft; synd eg og jag inte satte 100,000,000 jemnt på titelÅ ladet). Det tyckes som om det vore bokhandlarens sak att ställa till med sådant, men ban har ej alldeles . samma intresse af det, och dessutom vet han nog