Aftonbladet – 16 december 1869, sida 2

sagerie Imperiales styresmän och kanalbolasets förvaltningsråd ombord, i svår kollisior med en engelsk korvett, som illa tilltygade Peluse. Följden blef, att begge kommo på rund och fördröjde färden för de öfriga far;ygen i fem och en half timmar. Kl. 6 blefvo ändtligen de begge fartygen lott och fortsatte resan, trots den inbrytande vatten. Oturen följde Peluse; vid Tussum astnade den återigen och de efterföljande artygen måste ankra. Ända till kl. 11 fölande f. m. stod Peluse qvar. De förutgångns artygen, som hade pålitliga lotsar, komme tan äfventyr till nattstationen i den stora 3ittersjön och anlände kl. half 11 f. m. till Suez under de mest storartade ovationer från le der till ankars liggande fartygen. Kl. )e. m. anlände Peluse med sina 300 passarerare ombord, men i sista ögonblicket hade len otur: vid sista bojen i hamninloppet kom len ånyo på grund och de efterföljande farygen måste ankra. å bangården i Ismailia rädde emellertid dag en babylonisk. konfusion. Trängseln m platsen i vagnarne var ofantlig; nattäckar kastades in genom waggonfönstren; len ena satte sig ogeneradt i knä på den undra trots alla protester; vagnarne voro lutligen så fulla med reseffekter, att flera ådana föllo ut genom fönstren. Från kl. 8 vå morgonen till kl. 12 väntade vi på banvården. Större delen af de väntande måste tanna qvar och medföljde ett senare tåg. Vida omkring lågo araber lägrade i sanden ned sitt pick och pack, längtande att få tervända till sina hyddor och fält. Nära Vagazig råkade en vagn genom axelns frikion i brand; det vsr andra gången på denna äcka. Men, never mind, man fortsatte den fram ändå. På vägen förlorade jäg ia mina ressaker, men det finnes ärligt folk detta land, ha de blott råkat i händerna vå araber, så får jag dem nog tillbaka, tänkte ag — och alldeles riktigt återfick jag dem lagen derpå. Hvad jag i dag skulle beskrifva från Kairc lir i allmänhet blott ett upprepande af mina