Aftonbladet – 16 december 1869, sida 1

het. Alla maskiner voro skaffade ur vägen, allt var klart och ingenting var mera passande till att framställa den jättestora betydelsen af detta kanalverk än just hela denna nästan oöfverskådliga apparat af maskinkolosser. Kanondunder hördes från det egyptiska krigsfartyget vid El Kantara, men det gällde icke oss, förmodligen blott ministern, som skyndat före oss. Vi kommo till El Kantara. Ett hurra skallade emot oss från det värdshus, i hvilket man den 13 serverade oss frukost. Många af festfartygen hade vader villervallan blifvit klent Lene och flera klagomål framfördes högljudt deröfver. Men hos oss rådde alls ingen brist. Nubars postbåt, som hade ombord en del af vårt sällskap, och vår Alexandra hade, innan de skildes åt i hamnen, delat proviant, men det hade skett med sådan brådska, att de stekta hönsen bokstafligen flaxade omkring på fördäck. Från El Kantaro går vägen till Syrien; här är sötvattenstationen för karavanerna, som genom vattenledningen förse sig med sitt behof. Härifrån är kanalen uppmuddrad till 54:de kilometern. Mellan 54:de och 60:de finpes blott ett inskränkt farvatten, 15 fot djupt invid banken; anledningen härtill äro anvträffade svåra jordbildningar, hvilka förhindrat muddringens verkställande till erforderligt djup. Vid 54:de kilometern passerade vi hela den för återstående arbeten afsedda materielen. Jag bör bär omnämna ett farligt ställe, Saggiar-el-Abir, genom dinerna, hvilka äro hotande sför kanalens bestånd; ett dylikt ställe finnes också vid 6ö:te kilometern med anledning af den skarpa contra-curva, som uppstätt genom gräfningarne för underlättande af styrningen af långa fartyg. Bolaget