franska Guyana och derefter öfver: holländska och engelska Guyana: föras till Antillerna; af dessa anlöper den Trinidad, Granada, S:t Vincent, S:t Lucia, Martinique, Dominique, Guadeloupe, Antigua, S:t Thomas, Portorico, Hayti och Cuva, hvarifrån den slutligen öfverföres till Neworleans. Det är en viss sefior Pier Alberto Balestrini, antagligen en brasilianare, som fått koncession å detta stora företag, från början på 99, sedan på 90 år. Den ursprungliga konventionen härom undertecknades i Paris den 16 Maj 1864 af representanter för Brasilien, Portogal, Frankrike, Italien och Hayti, då hufvudpunkterna i koncessionen faststäldes. I Maj 1865 biträdde äfven Danmark denna konvention, dock under vissa förbehåll. Den 31 Augusti 1869 tillades, i sammanhang med ratifikationernas. utvexlande, en ytterligare akt till den äldre konventionen, hvarigenom koncessionsinnehafvaren frånkännes ett honom ursprungligen eventaelt utlofvadt penningunderstöd at de olika staterna. Ledningen från Europa till de Canariska öarne skall vara färdig att begagnas inom den 31 Augusti 1872, sträckan från de franska Autillerna till Sydamerika före den 31 Augusti 1871, det från Cap S:t Roque till de franska Antillerna intill den 31 Augusti 1872 och hela telegrafnätet före den 31 Augusti 74.