Aftonbladet – 15 december 1869, sida 2

för att uppfylla sitt löfte till fader Paul. Månad eftår månad fortsatte ban outtröttligt sitt arbete, derunder likväl alltid utöfvande hjelpsamhet och menniskokärlek emot alla som han kunde vara till tjenst. Han vandrade många trötta fjät, sträfvade med tungt arbete, och blygdes icke för att ödmjukt begära ett stycke träd, blott han dermed kunde få uppresa ett enda kors. Aldrig hörde man honom klaga, aldrig såg man honom uppretad, eller försaummande. sin pligt. Att få herberge i en lada, att af landtfolket emottaga en bit bröd eller en dryck vatten, var nog för honom. Bland dem som gåfvo akt på hans ihärdighet, började den öfvertygelsen inrota sig, att han genom ett underverk skulle få lefva så länge tills hans föresatta värf blefve fullbordadt öfver hela Bretagne. Men så skulle dock ej ske. En kall höstqväll såg man honom, tyst och flitig som vanligt vid sitt arbete, sysselsatt att uppställa ett nytt kors vid foten af det gamla, hvilket blifvit krossadt i spillror under de oroliga tiderna. Morgonen derpå tanhs han liggande död bredvid den heliga sinnebild, hvilken han med egna händer förfärdiat och under. natten ställt på dess plats. De begrofvo honom der han låg, och den prest som invigde platsen gaf Gabriel tilllåtelse att inrista sin faders grafskrift i tri korset. Den bestod helt enkelt af initialbokstäfverna till den dödes namn, åtföljdt af dessa ord: ,Bed för hans själs salighet: han dog ångerfull, under utöfoande af goda gerningar. En enda gång hade Gabriel underrättelser från fader Paul. Den gode prestmannen bevisade genom att skrifva till bondgårdens invånare, att han ej hade glömt denna familj, som hade honom att tacka för sin lycka. Brefvet var dateradt: Rom, Fader Paul