Aftonbladet – 14 december 1869, sida 2

förmån för Ludvig XVIII:s regering. Landet ser dessa feberparoxysmer, det ser dessa våldsamheter och naiveteter; men det oroar sig ej deröfver, ty det igenkänner deri dessa vanmäktiga försök som alltid komma och söka störa de stora bemödandena som göras för att grundlägga friheten. Landet sätter sig till motvärn, men det vill ingen reaktion. Detta är dess styrka, och det vill återfinna henne i en kraftig styrelse, som med sin energi och sin rätt är färdig att beherrska alla agitationer. Det är detta landet fått sig lofvadt i de vackra orden: Jag svarar för ordningen, bjelpen I mig att rädda friheten!s (Bifallerop.) Jules Favre. Det är ej jag som skall beklaga mig öfver att min hedervärde vän Jules Ferrys tal uppkallat hr inrikesministern på tribunen. Hr ministern har låtit oss böra förklaringar, hvilkas vigt ej kan undgå någon, och som ej hade bebof af att förhöjas genom den talang hvarpå talaren gifvit prof. Vi vilja grunda friheten, sade han: det gläder mig att se dessa ord i denna församling erhålla ett så enhälligt bifall. Men för att denna vilja skall vara verksam, får han ej endast vara platonisk. Handlingarne måste följa på orden. Friheten kan endast grundläggas genom institutionerna. (Bifall bland venstern.) Det är häri frihetens palladium ligger, och när vi komma till de stora allmänna frågorna, skall jag be att få påminna hr ministern om hans: förklaringar. Jag vill fatta mig kort. Vi befinna oss inför ett val, som af tre vigtiga skäl ej förtjenar kammarens godkännande. Att begära dess stadfästande i det ögonblick man afger så liberala förklaringar är att göra sig skyldig till en motsägelse, som skall förvåna landet. (Ja! ja! från venstern.) Jag har visserligen med nöje hört hr inrikesministerna ord, mem de kunna ej bringa handlingar, som ännu äro i friskt minne, i förgätenhet. Eler var det ej hr inrikesministern, som på ett annat rum afgal alldeles motsatta förklaringar? Försäkrade man oss ej ännu endast ett par dagar innan landet så tydligt gaf sin vilja tillkänna att ingenting and ske annat än genom den personliga maktens vilja aa är stolt öfver de välgernirgar man visat landet. Jag afhåller mig från alla anklagelser; de skulle vara alltför lätta; men när hr inrikesministern sade oss, att det nya systemet endast är en progressiv utveckling af det gamla, glömde han att man under långa år proklamerat hela regeringsmaktens ofelbarhet. (Afbrott.) Han glömde att man länge måste protestera innan kammaren slutligen tog makten i sina händer. I viljen grunda friheten, sägen I. Men I glömmen, att I en dag haft ett oförlikneligt tillfälle att göra det. Ja, hade man 1851 respekterat republiken, skulle man grundat friheten. (Stark rörelse.) För min del skall jag ej säga, att det är för sent att grundlägga friheten, men jag säger, att det skulle vara för sent, om I ej begripen, att I omsider bören grundlägga landets styrelse genom landet sjelf, en styrelse, som står öfver denna enda vilja, som ej längre får vara någonting annat än . en lydande vilja. (Stark rörelse. Stormande bifall från venstern.) Det var vid början af denna märkliga session som Raspail och Rochefort afgåfvo sin af telegrafen redan omtalade genomgripande motion. Telegrammet återgaf temligen fullständigt dessshufvadpunkter, med undantag af den som rörde beskattningen. Här föreslå motionärerna, att alla denuvarande skatterna skola afskaffas och ersättas med en progressiv beskattning, hvars totalbelopp hvarje år bestämmes af lagstiftande kåren; men sedan fördelas af kammaren. I Vid samma tillfälle uppträdde Rochefort med en protest mot den opinionsyttring, son egt rum vid uppropandet af hans namn vi öppningsceremonien i Louvren och särskildt mot det småleende statschefen då tillåtit sig. Jag kan vara löjlign, så slöt han. sin prötest, xmen man har åtminstone aldrig sett mig promenera på en hafsstrand med en örn på min arm och ett köttstycke på min hatt -— anspelning på den bekanta örnscenen vid Handstigningen i Boulogne. : Atalen mot pressen ha börjat på nytt FA har blifvit åtalad för försök att uppvigla armen, och en af dess redaktörer Charles Hago, en son till landsflyktingen på Guernsey, blifvit dömd till fyra månaders fängelse. Ännu ett par andra af den yttersta vensterns tidningar ha drabbats af samma öde. AtaHet mot ESA grundar sig je en temligen häftig artikel i tidningen med anledning deraf latt ett par underofficerare at parisgarnisonen blifvit af krigsministern skickade till Algier, emedan de deltagit i några af valmötena i förl. månad. Representantkammaren i Berlin har under budgetdebatten vunnit en ny seger mot en af statens låneanstalter, hvilken förskrifver sig från den fordna regimen och med eller utan skäl afoppositionen anses ha oafbrutet i 20 år varitiett stöd för den byråkratiska absolutismen i Preussen, Den låneoch diskontinrättning, som benämnes Seehandlung, grundlådes af staten för att befrämja den transatlantiska handeln. Som hon då ännu icke hade nationalbanken till ) medtäflare i sina låneoperationer, fullgjorde hon denna banks funktioner, utan att synInerligen mycket befatta sig med de särskilda intressen, hvilka hon hade att tacka för sin itillvaro. Efter det konstitutionella styrelseTsättets införande har denna penninganstalt, som ej syntes till i budgeten, ehuru dess bollagskapital tillsläpptes af staten, och följaktligen undgick representationenskontroll, TIbetydligt utvidgat sina operationer, och regeringen hade der en ständigt öppen penningpung, ur hvilken hon öste med fulla händer allt efter behof utan att redovisa för kamrarne. Detta abnorma tillstånd har nu upphört; på budgetutskottets förslag har rejpg kong beslutit, att Seehandung skall redovisa för sina operationer inför parlamentet, att dess kapital skall nedsättas till 11,000,000 thaler och hvad som öfverskjuter detta återlemnas till statens skattkammare samt att dess vinst skall öfverföras i statens räkenskaper och upptagas i inkomstbudgeten. Mot denna radikala reform, som afbjelper rättmätiga klagomål, gjorde finansministern, hvilken före sitt inträde i kabinettet var chef för denna finansinstitution, endast ett vilkorligt och svagt motstånd. Han insåg fullkomligt, att en konstitutionel regering icke eger rättighet att utan kammarens samtycke förfoga ötver statens kapitaler, som användas i ett financielt företag och för hvilken hon icke ansåg sig vara skyldig representationen :redovisning. På de förberedande hemliga sessioner, som höllos i Rom före kyrkomötets öppnande och wficielt benämnas preliminärsessioner lära enl!gt Triester: Zeitung bland sandra följande beslut ha fattats: I händelse af en sedisvacans (tronledighet) blir ipso facto kyrkomötet suspenderadt, och nästa påfve kommer att afgöra, om mötet skall fortsättas, ytterligare enspenderas eller upplösas. Biskovparne och