Aftonbladet – 13 december 1869, sida 2

erna har varit, att man i lagförslaget nöd-F ats så attigsäga legalisera tiggeriet, för så idt det eger rum inom den kommun, der den attige eger hemortsrätt. Straffoestämmelser I ro nemligen stadgade endast för betlande i(C rämmande kommun, men inom den egnalr kommunen endast för det fall att med bet-lå ande skulle beträdas antingen arbetsför peron, som bevisligen fått sig arbete anvisadt, ll ller sådan som åtnjuter behöfligt fattigunder! stöd. Gifvet är också, att lagstiftaren icke lj an förbise möjligheten deraf att personer !I unna befinna sig i verklig nöd, utan attsålant af fattigvårdsstyrelsen behjertas, och ; att man icke kan begära att de skola dö af! svält utan att ens räcka ut handen efter en allmosa, l En af redaktionskomitens ledamöter (hrj) Hasselrot) har varit af annan tanke än del: båda kollegerna i afseende på tolkningen afl de af riksdagen uppställda grunderna, för såvidt de angä rätten att utkräfva ersättning för understöd, meddeladt åt person, som tillhör annan kommun än den, der understödet erhållits. Han vill medgifva en sådan ersättning, under förutsättning att understödet varit af verkligt behof påkalladt,. Förutseende att tvist härom skulle kunna uppstå, har han derjemte velat lemna tillfälle att hänskjuta dess slitande till konungens befallningshafvande. Äfven de båda öfriga komiterade (hrr J. Rhodin och H. Abelin) hafva, under antagande att utkräfningsrätt skulle anses böra medgifvas, för sådant fall uppgjort alternativa förslag till lydelse af vissa paragrafer i förslaget. Dervid ha de dock funnit sig föranlåtna att frångå sjelfva grundtanken i riksdagens: skrifvelse, i det att fattigvården blifvit föreslagen obligatorisk äfven der den enligt riksdagens beslut, borde vara endast frivillig. Det lärer också svårligen undfalla någon, att hr Hasselrots förslag invecklar sig imotsägelser och rubbar de båda hörnstenarne i de af riksdagen föreslagna grunderna: frivilligheten och besvärsrättens afskaffande. Det ligger nemligen i klar dag, att ett fattigvårdssamhälle skulle enligt hr Hasselrots förslag kunna blifva ålagdt att utgifva ett understöd, som, om det blifvit sökt direkt hos detta samhälle, detsamma egt full laglig rätt att förvägra. Det är lätt att tänka sig de praktiska följderna af dylika stadganden, om de bletve lag. De främmande kommunerna, som hade regress till hemortskommunen för ersättnings utbekommande, skulle blifva vida mindre njugge på understöd än hemortssamhället, som måste vidkännas kostnaderna, och de behöfvande skulle, om de ej hemma funne understöd, söka tillfälle att utvandra för att finna en medgörligare fattigvårdsstyrelse, och. bereda sig tillfälle att på en omväg få sina behof af opartiska myndigheter pröfvade. Det skulle på detta sätt lätt kunna hända, att kommunerna komme att allmänt nog besörja hvarandras fattigvård, allt under oupphörliga tvister om huruvida verkligt behof föranledt beviljandet af det understöd, för hvilket ersättning utkräfves. Men om sådana betänkligheter möta utkräfningsrättens medgifvande i bredd med upprätt ållandet af riksdagens åsigt om den obligatoriska fattigvårdens afskaffande för alla andra fall än der fråga vore om vansinniga personer eller föräldralösa barn, så ligger i denna omständighet ett kraftigt bevis på ohållbarheten af riksdagens förslag i detta afseende; ty att personer råka i verklig nöd under det de uppehålla sig i främmande kommuner lärer lika litet hädanefter som hittills komma att höra till sällsyntheterna; men det kan tagas för gifvet att fattigvårdsstyrelsen på den främmande orten skulle i det längsta undandraga sig att meddela något understöd, då ersättning derför icke kunde utbekommas, och att följaktligen det icke sällan skulle inträffa att sådana olyckliga lemnades hjelplösa af fattigvården, under det, på samma gång, lagen vid äfventyr af fängelse förbjöde dem att tigga. Vi ha här, i sammanhang med en erinran om hufvudinnehållet af Jikedagens framställning i ämnet och en redogörelse för de med anledning at densamma vidtagna åtgärder, endast velat påpeka några af de konseqvenser, till hvilka de uppställda grunderna ledt vid deras tillämpning i det utarbetade lagförslaget. Vi skola härnäst redogöra för den skarpsinniga kritik, som ifrågavarande grunder blifvit underkastade i k. kammarrättens utlåtande, och hvilken kritik kommer till det resultat, att utfärdandet af en fattigvårdsförordning, byggd på den frivillighetsgrond förslaget innehåller, skulle vara en verklig och stor riksolycka. EDER TNRNONSENTONAAN Statens skogsförvaltningsperso