Aftonbladet – 11 december 1869, sida 2

ätborrade, men mycket gröfre 12,s3-tums myningsladdningskanonen, dels att monitorstornet, som ; sammansatt af flera lager sammanbultade plår, icke allenast icke förmår motstå beskjutninen af gröfre reffladt artilleri, utan att det, äfven i det icke fullt genomtränges, lemnar ett dåligt cydd för inom detsamma befintlig materiel och anskap, till följd af den mängd lösryckt splint, ym dervid från tornväggen lösslites och kringastas. För sin egen del uttalade frih. Palmstjerna en åsigt, att, då det nu visade sig, att åtminstone Å sjögäende fartyg några så starka pansarsidor ke torde kunna konstrueras, att ju ej nutidens rofva reffläde artilleri med lätthet kunde genomgjuta dem, det då också syntes honom naturligast, tt man lade bort ett skyddsmedel som; visat sig raftlöst, och i stället återginge till träfartyg, åt vilka skulle gifvas den största möjliga snabbhet, å samma gång man bestyckade dem med det raftigaste artilleri, de med fördel kunde bära, varigenom de på samma gång skulle sättas i tillille att, der omständigheterna så fogade, med en örstörande verkan uppträda mot en bepansrad ende och tillika genom sin snabbhet såväl undanIraga sig en strid, då denna ej tycktes kunna lifva gynnsam, som ock att under en strid genom in rörlighet försvåra, om ej rent af omöjliggöra endens förmåga att träffa. Äfven i fråga om kärgårdsförsvarets ordnande uttalades, om vi rätt ppfattade tal:s mening, samma åsigt, att nemligen etta borde grundas på rörlighet och kraftigt arilleri, äfven om man dervid skulle nödgas underänna värdet af våra nuvarande pansarfartyg, vilka deremot vid hamnförsvaret torde kunna ega in användning. Slutligen bad tal. att få nämna, tt de åsigter han sist uttalat icke måtte uppfate as såsom något ens i hans egen tanke absolut isst, utan bade han uttalat dem hufvudsakligen det syfte att derigenom från deras sida; som rjort sjöförsvaret till sitt lefnadsyrke och således fore med hvad dermed sammanhänger fullt förrogne, kunna framkalla någon diskussion i ett umne, som för hela landet vore af så stor vigt, varför han äfven hoppades, att sällskapets ledanöter vid något blifvande sammanträde skulle få rån detta håll höra något meddelande. Efter detta föredrags slut uppträdde prins Oscar ör att med några ord dels angifva sina tänkar örande de af den förre talaren påpekade förhålanden, dels också delgifva sällskapet ett förslag ill konstruktion af pansarfartyg, som blifvit uppsjordt i samråd med verkmästaren vid Motala varf Ölsson och en konstruktionsofficer; dervid likväl sjelf fästande ett stort frågetecken vid detta förslag, som endast utgjorde ett utkast, upprättadt med anledning af årets skjutförsök vid Finspong. Ingen borde misstänka talaren för några ljumma känslor i fråga om de gamla flytande ekvallarne, men han bad att få erinra om, att just en af deras största olägenheter, nemligen deras svaghet mot granateldens förstörande verkningar, i ännu högre grad än förr nu vore gällande. Den största fart, hvartill ett fartyg kunde uppbringas, vore 16 knop, hvilket utgjorde 1600 fot i minuten, hvarför också ej ens ett sådant fartyg skulle kunna nog hastigt draga sig tillbaka ur elden, utan under sinå reträtt kunna träffas af minst 4 skott från en monitor, och dessa skulle, med den förödande verkån nutidens grofva granater utöfva, vara mer än tillräcliga för att förstöra träfartygen. Till krigsbruk skulle tal. således ej vilja förorda dessa. Ännu sämre vore det bestäldt med tornfartygen, sådana de hittills blifvit bygda. Monitorstornet kunde med ett skott genomträngas, och dermed vore fartygets öde afgjordt, ty förstörelsen derinom skulle blifva oerhörd, och med detta enda skott skulle man på en gång träffa så att säga dess hbjerna, hjerta och lungor, ty det inneslöt både den styrande viljan, den verkande kraften och vilkoret för besättningens förmåga att andas. Tal trodde, att man vid konstruktionen af krigsfartyg borde ställa sig på befästningskonstens grund. Der hade man genom sluttande jordvallar skyddat fästningsmurarne mot verkan af det fiendtliga artilleiet — här borde samma syfte vinnas genom användning af lutande pansar. Derefter framlade talaren ett par projektritningar, innehållande yttre konturerna till de fartyg, tal. tänkt sig såsom möjligen nog starka och tillika nog. rörliga för att uppfylla de anspråk, man numera å dessa krigsmaskiner måste uppställa. De visade hufvuddragen af en monitor, men med väsentliga förändringar, i det att styrbuset blifvit borttaget, väggarne i tornets öfre tredjedel blifvit dragna i45 graders lutning och förstärkta till en tjocklek, som skulle i skottets riktning motsvara en tjocklek af 20 d. t. Vid foten af denna lutande vägg vidtog en i 17 graders vinkel sluttande fortsättning af pansarklädnaden, och ändtligen var denna sluttning förenad med fartygets kant genom glacin af 4—6 graders lutning, så att föreningen af dessa med olika lutning uppförda pansar bildade en, utifrån sedt, konkav linie, genom hvilken konstruktion man hoppades vinna den fördel af en träffande granata genombrytande kraft skulle, efter hand som den glede mot dessa ytor, kunna afledas — allt under förutsättning att projektiler ej träffade pansaret med sjelfva spetsen, utan med någon af sina ogivala eller cylindriska delar. Genom den lutning alla ytor erhållit skulle pansaret öfverailt i skottets riktning erhålla en tjocklek af 20 d. t., utan att dock detta fartyg genom den ökade pansarstyrkan skulle få ett mer än 3 tum djupare läge än vår fjerde monitor. Tal. bad i likhet med den föregående, att ingen skulle antaga detta förslag såsom något ens från tal:s synpunkt fulländadt eller kanske ens tillämpligt, men om det innebure något godt, vore han glad åt att hafva fått uttala det. — Årsdagen af affären vid Bornhöft. I tisdags firades som vanligt af i Malmö förlagda detachement utaf husarregementet Konung Carl XV årsdagen af affären vid Bornhöft, den 7 Dec. 1813, då regementet, som på den tiden efter sin chef bar namnet Mörnerska husarerna, under befäl af sin öfverstelöjtnant, den ännu lefvånde generalen, frih. Cederström, särdeles utmärkte sig, P,egementets nuvarande chef, öfversten frih. B. Cederström, gaf middag för officerskåren, och på aftonen hade sqvadronscheferna arrangerat bal för manskapet i kasernen, der äfven alla officerarne efter middagens slut infunno sig och mottogos af manskapets talrika sångförening med åtskilliga fosterländska sånger. Regementschofen föreslog i varma och hjertliga uttryck en skål för de gamla Mörnerska. husarerna, och lade dervid truppen på hjertat, att det icke är nog med att den ärft ärofulla minnen från en förfluten tid, utan att det tillkommer den nuvarande generationen att visa sig dem värdig och upprätthåla dem. Härpå afsjöngs folksången, hvaretter dansen fortsattes ut på natten. Under middagen hade officerskåren till generalen frih. Cederström i Jönköping afsändt . följande telegram: Årsdagen af affären vid Bornhöft är husarrejementet Konung Carl XV:s officerskår församlad 08 sin regementschef och vill hafva äran ödmjuki verbringa en välgångshelsning till den, som