Aftonbladet – 11 december 1869, sida 2

ANNES nt Ran RNE NS RNRÄNNRE Ode SMR de mäns fotspår, hvilkas vilda raseri var maktlöst att förtrampa den i stoftet. Öfverallt blef folket troget sin bekännelse, öfverallt stodo presterna dem bi i deras nöd. Republikens bödlar hade blifvit utsända för att göra Bretagnes invånare till affällingar, de gjorde sitt värsta, och lemnade dem som martyrer, En afton under det att denna förskräckliga förföljelse ännu rasade, råkade Gabriel ovanligt länge dröja i Perrines föräldrahem. Han hade på senare tiden ofta besökt bondgården; den var hans enda tillflygt numera från de smärtsamma känslor af hemlig blygsel, som plågade honom i hans eget hem, Just som ban önskat Perrine godnatt och stod i begrepp att gå, hejdades han af hennes far, som pekade på en stol i spiselvrån,. Leinna oss, mitt barn, sade den gamle mannen till sin dotter, jag önskar tala vid Gabriel. Du kan gå in till din mor. De ord, hvilka Fader Bonan — som han benämndes af grannarne — nu hade att säga mellan fyra ögon, voro bestämda att hafva anska gväntade följder. Efter att hafva äntydt på den förändring, som blifvit synlig i Gabriels uppförande, började den gamle mannen med att allvarligt, eburu utan misstroende, spörja honom om han ännu bibehöll sin kärlek för Perrines Efter att hafva erhållit ett ifrigt jakande svar, öfvergick Fader Bonan till de förföljelser, hvilka ännu härjade deras hembygd, och till den deraf följande möjligheten att han, likt många andra af hans landsmän, ännu kunde blifva uppfordrad att lida och dö för sin tro. Om det senare skalla inträffa, blefve Perrine lemnad utan skydd, såvida ej hennes trolofvade uppfyllde sina löften och utan uppskof blef bennes laglig ba dare. Låt mig veta tt du vill göra dettav, slöt den gamle, Jag