den protestantiska kyrkan. Hafva vi ej helt nyligen i vårt eget land fått lyssna till kristligt sinnade utfall mot rationalism och liberalism, mot demokrati och hednisk) religionsfilosofi, som hvarken i uttryckets bitterhet eller motiveringens underhaltighet stå synnerligen efter de bannlysningsdomar, hvarmed hans helighet Pius IX nu i så många år fruktlöst sökt nedslå tidens otro? Rösterna och Fungomålen vexla, men andan, som röjer sig hos de talande, är en och samma: det är träldomens anda, som förer sin vanmäktiga kamp mot den sanna, den kristliga friheten. Men nederlaget är också gifvet på förhand, ehvad den fåvitska utmaningen mot tidsandan utgår från påfliga kardinalkollegier eller protestantiska konsistorier.