Aftonbladet – 7 december 1869, sida 2

Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 28 Nov. Skulle man döma etter det församlingsmöte, som i tisdags egde rum här i Kristiania — det enda på mycket lång tid, ty :såvidt jag kan minnas, har blott eh gång förut, nemligen i psalmboksfrågan, ett allmänt församlingsmöte hållits i den norska hufvudstaden — så skola sådana näppeligen framkalla något lifligt. meningsutbyte. Kanske låg orsaken till den tyngd, som tydligen hvilade öfver diskussionen, deri, att det var första gången, som ett sådant möte egde rum; kanske förskref den sig derifrån, att det till behandling uppstälda ämnet — frågan, huruvida kyrkans behof kräfde, att statens tjenstemän hädanefter som hittills genom grundlagen förpligtas att bekänna sig till den herrskande statskyrkan — måste sägas vara temligen utdebatteradt, så att de, som hålla före, att det tjenstemännen ålagda religionstvånget bör fortfara, icke gerna uppträda med något utförligt resoonement till försvar för denna sin mening, utan för det mesta inskränka sig till påståendet, att en förändring i det nuvarande förhållandet skulle väcka oro och bekymmer hos folket. Detta är ett argument, som naturligtvis icke kan varieras länge. Vid nämnda församlingsmöte var det också: blott en af talarne, som höll på det nuvarande förhållandet, hufvudsakligen, såvidt jag kunde förstå, derföre att han trodde, att de religiösa intressena och statskyrkan ännu behöfde ett sådant beskydd som det, hvilket ligger i tjenstemännens förpligtelse att bekänna sig till den luthersk-evangeliska kyrkan. Debatten skall föröfrigt fortsättas på ett följande möte, och det skall då kanske bli tillfälle att få höra och bemöta de ytterligare skäl, som kunna anföras mot en sådan reform, hvilken nu icke blott kräfves af rättvisan utan äfven börjar få praktisk betydelse, då det vid vårt universitet finnes två studerande, som tillhöra den katolska kyrkan, och hvilkas lefnadsbana skall vara stängd, så länge grundlagens 92 är oförändrad. Detta möte är för öfrigt blott en länk ien hel mängd kyrkliga sammankomster, hvilka onder årets lopp ha hållits och hädanefter skola hållas på de flesta af landets trakter, och hvilka hittills till största delen ha sysselsatt sig med frågan, om det vore önskligt att få i stånd ett privat kyrkomöte med reresentanter från hela landet i stället för det yrkomöte, till hvilket det förra storthinget förvägrade det af regeringen begärda anslaget. Efter hvad Fedrelandet — en ny veckotidning, som söker uppträda ungefär isamma roll här hos oss som Wäktaren spelar i Sverge, om också på ett mycket mera frisinnadt sätt, och som redan skall ha fått en för våra förhållanden betydlig spridning, likasom det också är i tillfälle att uppföra flere ansedda namn på förteckningen öfver sina medarbetare — efter hvad denna tidning meddelar, valdes på nämnda möten komiteer hvarje stift för att förbereda hållandet först af stiftsmöten och derefter af ett allmänt andsmöte. Flertalet af dessa komiteer har öreslagit att hålla två möten i hvarje stitt, ett år 1870 och ett på våren 1871. De fråsor, som man tänker afhandla, äro nemligen ör många, för att man skall kunna antaga, ! tt ett enda möte skall räcka till. På det örsta mötet ämnar man göra följande äm! en till föremål för behandling: religionsfrihet ör tjenstemän, afskaffande af den tvungna konfirmationen, församlingsråd och kyrklig östrätt samt om möjligt civilt äktenskap och agstiftningen om skilsmessa i äktenskap; på let andra mötet församlingens inflytande på ralet af prester, socknebandets lossande, skrifermål och kanske äfven redaktionen at den redje trosartikeln. Landsmötet föreslås att erefter sammanträda mot slutet af år 1871, ör att så snart som möjligt få frågorna beandlade på församlingsmöten skall stiftsomiten i Kristiania låta utarbeta framställingar af de ämnen, som skola afhandlas på örsta stiftsmöte, och en sådan redogörelse är edan tryckt och utdelad beträffande frågan m religionsfrihet för tjenstemännen. Förehållande mig att tid efter annan få redoöra för -de meningsutbyten, som kunna omma att förefalla på den följd af kyrkga möten, som vi således nu skola få, vill ag på förhand fästa uppmärksamheten på, ol Pia van RAA RR —