Aftonbladet – 6 december 1869, sida 2

STOCKHOLM den 6 Dec, Striden om smalspåriga jernvägars företräden i jemförelse med banor af den spårvidd, som blifvit antagen för våra stambanor, har hvilat någon tid här i landet. För att bereda sig fördelen att kunna låta statsbanornas och de till dem stötande bibanornas mas teriel löpa in från den ena banan på den andra, och för att undvika förespeglade olägenheter af omlastningar, hafva de bolag, som byg t de senast anlagda bibanorna, beslutit sig för att antaga statsbanornas spårvidd, och man har under någta år talat för i det närmaste döfva öron om man velat fästa uppmärksamheten på de ansenliga besparingar både i den första anläggningskostnaden och i det framtida trafikerandet af ifrågasatta jernvägar, som skulle blifva en förd af banornas byggande med mindre spårvidd samt, i sammanhang dermed, med lättare öfverbyggnad och lättare rörlig materiel. De finansiella svårigheter, med hvilka egarne af de flesta bredspåriga bibanor för det närvarande kämpa, då den dyra trafiken knappast lemnar så stor behållning att den förslår till ränta på de af staten lemnade låneförsträckningar, torde dock un börja på många håll öppna blicken för det förhållande, att man köpt den eftersträfvade beqvämligheten af det breda spåret med uppoffring af möjligheten för banorna att någonsin bära sig såsom affär. Det är att hoppas att denna bittra erfarenhet skall tjena såsom varning på de mångfaldiga ställen der man för närvarande bringar å bane Jernvägsförslag, för att få vara med om den stora utdelning af statsbidrag, på hvilken förhoppningar väckts genom riksdagens begäran om undersökning, hvilka jernvägsanläggningar som må anses under den närmaste tiden vara mest af behofvet påkallade. En annan omständighet, som ger anledning förmoda, att man numera skall blifva något mera mottaglig för de skäl, hvilka tala för användningen af en mindre spårvidd, är den omständigheten, att man börjat i andra länder fästa allt större uppmärksamhet vid det ruinerande i användningen af bredspåriga banor för linier, på hvilka en jemförelsevis mindre stark trafik är att förvänta. Vi ha flera gånger haft tillfälle omförmäla de resvltater i afseende på billig anläggningskostnad, till hvilka den norske jernvägsdirektören hr C. Pihl kommit vid byggandet i Norge af banor med 3!2 fots spårvidd, och det är bekant, att dessa resultater ådragit sig sådan uppmärksamhet, att ingeniörer från flera andra länder blifvit afsända till Norge för att i detalj studera de af hr Piehl använda byggnadsmetoder, och att anläggningar efter enahanda plan för närvarande pågå på åtskilliga ställen, bland annat i Canada. Till denna få nära håll vunna erfarenhet kunna vi nu lägga en annan, i flera afseenden ännu märkligare. Det. är de lys resultat, som vunnits i sjelfva. England med en der anlagd bana af ännu mindre spårvidd än de norska jernvägarnes, och det skall utan tvifvel icke blifva utan infiytande på opinionen-i denna fråga att engelska ingeniörer börja med värma ifra för användningen af ett billigare byggnadssätt och åstadkommandet derigenom af. en billigare trafikkostnad än som äro möjliga att ernå så länge den stora spårvidden bibehålles. Den i den ansedda tidskriften The Engineer -förekommande skildriugen af ifrågavarande bana synes oss så lärorik, att vi anse oss böra här återgifva den. . Den lyder såundar vvs Vi hafva under de sista fem eller sex åren städse förordat ett utsträckt antagande af tet jernvägssystem, som blifvit bekaht under namn af det lätta systemet. Våra härom yttrade Migter hafva en: ständigt motsagts af författare, hvilka Saknat all erfarenhet om Slvändandet af jernvägar med trängre spårvidd än 4 fot 8!, tum (eng.); men å andra sidan bör man erinra sig att icke få af våra för dagen mest framstående ingeniörer hafva erkänt den fullkomliga riktigheten af påståenden sådana iom dem vi framställt: medan ett ännu l större antal under metgifvande att den trånga spårvidden — hufvuddraget af det lätta systemet — var riktig i teorien, hafva reserverat sitt Omdöme tilldess jatt några praktiska resultater deraf kunnat erhållas. Vi ha ej för afsigt att här återupp: taga hela frågan, och antyda derföre endast i förbigående det faktum att en väsentlig del f detta lättå system bertår uti att trafikera 4 f. 8!, t:s banor med; kombinerade steam carriages.: För det närvarande skola vi inskränka oss till att betrakta den trånga spårviddens förtjönster för trafiken å lokala bansträckor och å bibanor; och vi den förhoppning att kunna förändra äfven våra mestienvisa motståndares åsigter i ämnet. Innan vi gå vidare, kan det vara skäl att här ! repetera argumenteringen för och emot de trånga ; spårvidderna i en så sammanträngd form som möj; ligt. Till fördel för banor med trång spårvidd konstatera vi följande omständigheter: deras konstruktionskostnad är mycket liten jemförd med dej: vanliga banornas; underhållskostnaden är ganska l! måttlig;: den döda, vigtens proportion till hela lasten är uti ett starkt aftagande i förhållande till spårviddens minskning; en hög grad af hastighet kan förenas med säkerhet; ganska skarpa kurvor kunna med säkerhet öfverfaras, då rälernå stå tätt 1 tillsammans, hvilka icke skulle. med någon fart : kunna passeras vid en större bredd mellan ske-l!1 norna; den trånga spårvidden kan med framgång Å användas för en säker trafik med passagerare; och slutligen: den trånga spårvidden kan til TAR och I öras lönande i trakter och under förhållanden, 1 vilka utesluta all utsigt att kunna få någon bej hållning från en bredspårig bana. Våra motståni lare påstå deremot: att det, så när som på en ; I 1 S i I t bagatell, kostar lika mycket pr mil att bygga en af2 f. eller 2 f. c t:s bredd som en ät 4f 3, t.; att större hastighet än tio eller tolf mil (eng.) i timmen är omöjlig med den trånga spårvidden; att det är lika farligt att öfverfara skarpa krökningar på en trång som bred spårvidd; att ingen besparing kan göras i trafikkostnaden för transporten af en ton gods eller passagerare pr till någon annan af mitt yrke. Efter någon : nl mmm nme mak fam In må millkarnan nh IA