Aftonbladet – 4 december 1869, sida 3

dig kunskapsrik ung man, med svärd vid sidan och ett engelskt pass på fickan, hvarföre hans broder icke numera betraktade honom alldeles som en skam för familjen. Han var åtminstone ingen rebell, och ehuru för franska ögon ett studium, som skulle leda till ett sätt att förtjena sitt bröd, syntes djupt under en ädlings värdighet, var det dock något att kunna tala om honom såsom trolofvad med baron Ribaumonts syster. Dessutom hade den hugenottiske slägting, hvars ytterligt stränga kalvinistiska åsigter så upprört Mericour, nyligen aflidit och till honom såsom den enda protestanten inom familjen testamenterat hela sin förmögenhet. Denna var väl ej så stor, men då Claude uppgjort sina affärer och förlikt sig med sin broder, visade det sig att den fullkomligt räckte till att bekosta hans studier och gifva honom tillfälle att gifta sig, så snart han undergått de nödiga profven för att få utöfva advokatyrket. Och sålunda var det idel lyckliga menniskor ombord på det goda skeppet Talltrasten, när detta anträdde återfärden till England, och den hederlige sir Marmaduke hade -goda skäl att i alla sina lifsdagar glädja sig åt den lyckliga utgången af sin beskickning till Frankrike. Den som först åter besökte detta land var ingen annan än den tordom så hemsjuke Philip. Han tröttnade vid overksamheten derhemma och ansåg. sina landsmän ohjelpligt tråkiga och klumpiga, medan dessa kallade honom en fin, förfranskad herre, alltunder det de ej hade det minsta att anmärka på deras amla vän, Berenger, eller hans lilla vackra, ifliga, kloka och husliga husfru, hvars brutna engelska och intagande enkelhet förtjuste alla. Philip behöfde framför allt sysselsättning; han hade väl kunnat hos någon af sin fars vänner blifva anställd sum ett slägs uppvak