Aftonbladet – 4 december 1869, sida 3

är, att han låtit granna färger skimra öfver ångan som steg upp deraf. Nej, Phil; jag vet hur du tillber honom, och undrar ej derpå. Men innan han öfvergick till katolska kyrkan, hoppades jag att han skulle gifva sanping åt det ena partiet och enighet åt det andra; men då presterskapet med öppna armar mottog honom med alla hans enskilta lifs laster, och han gaf sig på nåd och onåd, då förlorade jag hoppet. Jag fruktar att värre tider skola komma. Drottning Katrina har ej gjort någon värre gerning, än då hon gjorde Henrik af Navarra till hycklare. Om du säger ett ord till, Berry, så manar jag ut dig! utbrast Philip. När du såg honom visste du föga hvilken sannerligen storsinnad konung han är, ej heller huru högt han älskade sitt land. Nej, jag tror det; men säg mig, Philip, antydde du ej att du sett fordna vänner — i Lugon, tror ,jag du sade? Philips min förändrades ögonblickligen. Jo, det var derföre jag ville tala med dig i enrum. Min trupp skulle besätta staden. Jag besökte klostret för att få inqvartera mina soldater så, att systrarne skulle få minsta möjliga obehag deraf. Abedissan kom för att tala med mig. Jag kände blott igen bennies ögon! Hon är mycket förändrad — åldrad, aftärd, afmagrad af fastor och botgörelser — men hon smålog ett par gånger såsom hon allena kunde le i fordna dagar. Öfverallt talar man om hennes gudsfruktan, bennes. godhet, hennes ånger, och hennes ansigte var sannerligen också likt ett helgons. Hon igenkände mig genast, frågade efter er alla, och bad mig säga dig att-nu beder hon paflåtligt för dig,ochde dina, och. välsignar lig för det du öppnat hennes ögon för den ätta salighetsvägen. Ack! Berry, jag sade lig ju alltid att hon icke hade sin fika