Aftonbladet – 4 december 1869, sida 3

tande kammarherre, men han hade ingen lust sade han, att följa någon förnäm slottsfru på jagt och lustfärder, när en sådan konung som Henrik af Navarra stod under vapen; och han instämde alldeles i Eustacies åsigt om engelska hofvet, att det var odrägligt tråkigt och saknade hvarje gnista af den glans, som till och med han kunnat se i Paris. Eustacie öfvertog med glädje de husmoderliga pligterna på huset Walwyn, men ett energisk försök af lady Thistlewood att gifta bort sin styfson med en riddaredotter i Dorset, skrämde Philip i en hast från hemmet. Kriget hade åter uppblossat i Frankrike, och Philip aflockade sin far tillåtelse att få, såsom frivillig, åtfölja konungen af Navarra. Åren gingo och Philip afhördes blott då och då genom bref och skänker till hans syskon och lilla Rayonette, och berättelser om marscher, strider och djerfva bedrifter, huru han vid Coutras tagit en fana från Ligan, och huru han vid Ivry fört en skara lansknektar till anfall, och sedan offentligen derföre af Henrik IV blifvit tackad. Men ehuru så nära hemmet, satte han dock ej sin fot på engelsk mark, förrän hjelten från Navarra satt säker Få Frankrikes tron. Men då kom han hem, en solbränd, stoltblickande krigare, sin hembygds ära, redobogen att slå sig till ro och blifva sin faders ålderdomsstöd. Han medförde en enträgen bjudning från konungen till herr och fru de Ribaumont att åter intaga sin plats vid franska hofvet. Men Berenger, som redan i många år hetat lord Walwyn, skakade på hufvudet. Jag tackar konungen, sade han, men jag vill hellre uppfostra mina barn till engelska än till franska undersåter: Han bad mig komma igen när brjsder i hexegrytan började klarna. Tyvärr! allt hvad han gjort