Aftonbladet – 4 december 1869, sida 2

riset (oU a fö Ore) aiven 1 sin man blaraer att göra dessa musiktillställningar popura. i — Sällskapet för arbetareföreningares befrämjande hade igår i slöjdskolans nindre hörsal sammankomst för att fortsätta en förliden lördag började diskussionen om tt allmänt nordiskt arbetaremöte. Ordföanden, auditör Ljungberg, föredrog först nåra frågor, som blifvit föreslagna att framtällas till öfverläggningsämnen pi det blifrande mötet och hvilka äro följande: 1:0) Hvilka åtgärder må anses erforderliga ch lämpliga till förbättrande af den arbetande classens vilkor? 2:0) Huru skall upplysning bäst befrämjas inym denna klass och huru bör undervisningen bäst ordnas? . 3:0) Kunna arbetsinställningar vara för arbearne och Jandets näringsverksamhet gagneliga? 4:0) Huru böra nykterhet och sedlighet bland arbetarne bäst befrämjas? 5:0) Huru böra förbrukningsföreningar och folkbanker m. fl. föreningar i landet organiseras för att med framgång verka? 6:0) På hvad sätt skola arbetareföreningarne sagnå hvarandra och uppehålla ett nödigt samband sinsemellan? Sällskapet gillade dessa frågor såsom öfverläggningsämnen på det blifvande mötet, sedan man dock törst diskuterat lämpligheten af några bland dem. Den fjerde frågan orsakade den längsta diskussionen. Ett par bland de närvarande erinrade derom, att äfven andra klasser än kroppsarbetarnes böra beflita sig om nykterhet och sedlighet samt att bränvinssupandet ej vore så mycket orsak till, som ej mer en följd af nöden. Några trodde, att nykterheten skulle i ej ringa grad befrämjas, om bränvinsutskänkningsställena afskildes från de ställen, der mat tillhandahålles. Andra menade, att staten borde lägga så stor skatt på bränvinstillverkningen, att denna. ej kunde löna sig, samt att höga tullar måtte åsättas alla slag af spirituosa. Det vore statsmakterna, som skulle taga saken om hand. Deremot opponerade sig andra talare, hvilka lade största : vigt på en förbättrad uppfostran och särdeles på att qvinnan skulle genom en sannare och ändamålseniigare undervisning göras lämplig att bättre fylla sitt kall som moder och handledare i hemmet. Tvångsmedel uträtta ingenting för att leda menniskan in på det godas och rättas väg. I sammanhang dermed erinrade ordföranden om det oriktiga och farliga, att vilja kasta all omsorg på staten. Medborgarne sjelfva böra i främsta rummet söka åstadkomma något, och ett godt medel vore onekligen föreningar. Derför torde arbetareföreningar också kunna uträtta ej så litet. Arbetaren bör sjelf bäst kunna tala till och in: verka på arbetarne. Det var, hvad denna punkt särskildt beträffar, ;å den vägen Göteborgs arbetareförening hade önskat verka, då den utfärdade sitt cirkulär till öfriga arbetareföreningar i landet med uppmaning att dessa måtte bebjerta nykterhetens sak. Så hade ock Sundsvalls arbetareförening yrkat på ett möte i Stockholm för nykterhetens befrämjande. Sällskapet sysselsatte sig i går afton föröfrigt med frågan, huruvida det blifvande mötet skulle stå öppet för alla föreningsledamöter från hela landet eller om hvarje förening skulle välja delegerade till mötet. Det sistnämda alternativet antogs som sällskapets åsigt. Dessutom beslöts att arbetareföreningarne i landet skulle geoom cirkulär från sällskapet uppmanas att yttra sig deröfver, om mötet bör ega rum redan år 1870, och då vid hvilken tid på sommaren, samt att närmare uttala sig om hvarest mötet skall hållas, hvarvid dock skulle i cirkuläret påpekas nyttan af att samlingsorten blef en stor stad, helst Stockholm. Resultatet är således hittills endast att några frågor äro bestämda som öfverläggningsämnen samt att ett cirkulär kommer att utfärdas, men att det beror på arbetareföreningarne att komma öfverens om tiden och stället för mötet samt om några andra i sammanhang dermed stående bestämmelsegrunder. (D. B.)