Aftonbladet – 4 december 1869, sida 2

— Dykeribolag. I denna tidning medlelades för kort tid sedan en adress från en orsk sjökapten, hvari denne uttalar sin eränsla för den välvilja och den energiska jelp han, stadd i sjönöd, fått röna af kronowngaren Alfhild, som under en del af året sryssat utanför Gotlands kuster, i ändamål utt bistå nödstälda sjöfarande. I denna dress, lika välförtjent af Alfhilds raska besättning som vittnande om god takt och godt hjerta hos den norske kaptenen, uppmanas regeringen att låta förse den nämnde ångacen med ångpumpar och dykeriapparater. Med anledning deraf har man anmodat oss underrätta våra läsare och dem, som det kan intressera, att i dessa dagar härstädes bildat sig ett stort dykeribolag, hvilket redan å hr Lindbergs mekaniska verkstad beställt en Angare, som är afsedd för bergning af fartyg I sjönöd och upptagande, der sådant låter sig göra, af genom skeppsbrott förloradt gods. Denna ångare, hvilken kommer att förses med ånpgpumpar och bemannas af erfaren besättning och dykare, kommer att ha sin bufvudstation å Gotland. Delegarne i bolaget lära till stor del vara samma män, som för ett par år sedan bildade ett dylikt bolag, hvars verksamhet dock omintetgjordes genom dess ångares, Assistance, brand. De hafva icke låtit denna bedröfliga händelse gå sig så nära till sinnes, att de funnit sig böra öfvergifva all tanke på en sådan institution som denna, utan hafva, till fromma för vår sjöfart, ånyo, som man säger, tagit nya tag Vi önska att det nybildade bolaget måtte fi glädja sig åt en längre lifstid än dess företrädare. — Hr Siljeströms andra föreläsning egde rum i går, Sedan föreläsaren beriktigat den i något referat af första föreläsningen-förekommande antydan, att han skulle uttalat en panteistisk åsigt, öfvergick han till en framställning af universitetsinrättningens uppkomst. Medeltiden — yttrade han — har blifvit oförtjent underskattad. Dess arbete var ett vägbrytningsarbete, ej minst på universiteternas område. Dessa härstamma från korstågsperioden; utan att just vilja antaga ett kausalsammanhang. mellan korstågen och universiteternas uppkomst, kunde man dock förmoda, att den entusiastiska riktningen under derna tid äfven häruti medfört en väckelse. Man hade mycket omtvistat den frågan, om universiteterna uppstått inom och genom kyrkan, hvilket vännerna af universiteternas frihet förnekat. Utan att derför göra intrång på denna frihet kunde man dock göra kyrkan rättvisa i detta afseende. Tal. kastade härvid en återblick på bildningens tillstånd efter det romerska rikets undergång. Under det allmänna förfallet uppträder en kraftig folkuudervisning, väl ej i nutida mening, men dock högst betydelsefull. Lärarinnan var det gamla Roma, men nu i sin nya gestalt, såsom den kristna verldens medelpunkt. Detta kyrkans arbete har haft ett omätligt inflytande, och hvad som häri, framför något annat, blef afgörande för de kommande tiderna ända in i våra dagar, det var att kyrkan — med eller utan medvetet syfte — gjorde antikens verldsspråk, latinet till sitt språk. Detta förhållande har bestämt den moderna bildningens gång. Denna bildning har i långa tider icke varit nationell, och kon har förblifvit högst ensidig intill vår tid, då en nästan lika menlig mångsidighet trädt i stället. Men, med erkännande af dessa skadliga verkningar, hade det dock en stor lycka med sig: Europa fick dock härigenom ett undervisningsväsende; kyrkan måste nemligen upprätta skolor, för att få latinkunnige tjenare, och ur dessa skolor ha universiteterna växt upp. Talaren beskref derpå dessa medeltidens kyrkooch klosterskolor: hufvudsak i dem var latin, teologi samt de under namnet Trivium sammanfattade, formella bildningsämnena, såsom logik m. m, hvaremot de reala ämnena föga förekommo. Hvad antiken å dessa senare kunskapsområden uträttat, blef först genom de i södra Europa såsom eröfrare inträngande araberne återupplifvadt. Der genom gynsamma förhållanden en skola svingade sig upp till högre anseende, samlades från aflägsna håll skaror af lärjungar; så började äfven lärare begifva sig dit, för att finna talrika åhörare. Anstalten växte sålunda mer och mer ut, en ny form behöfdes — och så uppstodo universiteterna i mellersta Europa. Det äldsta bland alla torde vara Salernos universitet, som existerade redan i början af 11:te seklet. En norrmanvisk ädling, som 1059 ingick i ett kloster i Normandie, berättar om sig sjelf att han i sin ungdom studerat i Salerno, der — säger han — han bland dess månge lärde ej behöfde stå tillbaka för mer än en, och denna ende var -— en qvinna! 9Salernos universitet ANS SATSAS ERE