Aftonbladet – 29 november 1869, sida 3

Man förespeglade redan de största vador som skulle drabba det vetenskapliga lifvet genom inflytandet af denna formalism, som aldrig kan skiljas från administrationen; man förespeg!ade redan och framhöll den sorgliga bilden af tankens ört, vingstäckt och utan förmåga att lyfta sig mot höjden vankande kring i gruset m.m. Man måste äfven fiiedgifva, att icke alla dessa farhågor voro alldeles gripna tir Juften. Den som läst universitetens historia under de tre eller tyra sista århundradena kan icke helt och Hället blonda för denna omständighet. Men å andra sidan har erfarenheten i vårt land visat och ådagalagt att lärdomen och Vetehskapen förmå att på det verksammaste sätt göra sig öberoende af ett sådant inflytande. Man har åberopat den erfarenhet, vi i de:ta afseende hafva från Johan III:s tid. Vi veta att denne konung misslyckades i sitt försök att vinna teologerna för sina reformatoriska sträfvanden och missnöjd härftied fullföljde saken så långt, att han till och med upphäftde tniversitetet i Upsala, upplöste detsamma helt öchk hållet samt ihrättade här i Stockholm ett s. k. collegium Holmiefise, afsedt att blifva ett universitet, hvilket han trodde skulle blifva förmånligare. — Erfarenheten visade, att de nyå professoreröa, som då tillsattes, voro. fulit ut lika omedgörliga sön Upsala-professorerna varit. I sjelfva verket är lärdomen, hvilket den alltid visat sig vara, en hård nöt att knäcka, icke blott för dess egna adepter, utan för alla deiii söm stå utanför och för hvilka vetenskapen efter skriftens ord förefaller såsom en fullkomlig förargelse och galenskap, men hvilkeh de dock aldrig kun5a undvara. Hvad inflytandet ät denna formalism beträffar, hvilken man fruktat skola göra sig gällande här i Stockholm, hyarest-adtnitistrationördtrar sitt-sätesBå vr mar icke utan skäl: frätthålit, att tvärtom vetenskapens stora inre, kraft. borde mäktigt. bidraga att mildra just denna, formalism, ochi dessutomeäingjutes lifrocks kraft aktid nt ott litet land der civilisationer sär. stark: Men då vetenskapen icketalltid visat Sig så. stark och kraftig, som öaskligt vore, skulle det måhända icke helt och hållet varit utan våda öm ett nniversitet under förra tider funnits i hufvudstadet: Peremot vågar jag säga, utan att kunna angifvå tåget datum, fråti Nvilket förändringen i detta fall skulle försiggått, ej heller något bestämdt faktum, som kan antyda en sådan förändring, att I närvarande stund administratiopetis styrka deh ivflytaride ej är sådan, att någoti detta ätseende kan befaras, utan: otvifvelaktigt skall, Om ett sådant universitet kommer till stånd, detsamma göra vetenskapen fullt gällånde äfven ur denna synpunkt. Detta är väl en förändring, som torde vara af vigt att taga vara på; Om också universitetets ändamäl, sådant det för närvarande i allmänhet uppfattas, är ätt bilda till sina respektiva lefnadsmål de studerande sött ätnta sip att taga en eller annan examen, så får derföre alldeles icke förbises det ofantligt välgörande inflytande univärsitetet kan utötva genom att äfven till andra kretsar iheddela sin högre bildning, och det är då af vigt att platsen der universitetet är beläget, befioner sjg i sådäna oifiständigheter, att universitetsbildningen, denna högre bildning, kan på det mest huktbärände sätt bibribgas. Man kan i detta hänseende ej förbise deh utomordentligt scora förbättring, som i Stockholtn onder det senaste decenniet gjort sig gällande, i det helä vårt undervisningsväsende blifvit så utveckladt, så förbättradt i alla grenar, att det icke liknar livad det för nägra tiotal af år sedan var; man kan icke för bise den spridning äf bildning, af alla klassers intresse för bildning, som vaknat. Och under alla dessa omständigheter är det soft jag säger, att tiden nu synes mera än någonsin vara inne för att ett universitet i Stockholm skall med fördel kunna inrättas. Det lifliga intresse, med hvilket denna fråga blifvit vid detta tillfälle omfattad, to:de mer än någonting annat bevisa att rätta tiden att skrida till handling nu är inne. För min del har jag vågat taga detta intresse för saken i anspråk, då jag tillåtit mig inbjuda mitt auditorium här att afböra några åsigter i afseende på uniVversitetsiorättningen, som jag ämnar framställa, och för hvilken framställning jag icke kunnat välja bättre tillfälle än det närvarande. Jag har vid flera: föregående tillfällen haft anledning. att inför auditorium här i Stockholm framställa mina tankar angående åtskilliga frågor i afseende på uppfostran och undervisning, men har ännu ganska litet vidrört universitetsfrågan. Det må således icke förtänkas mig, om jag önskar att vid detta tillfälle få framställa mina tankar, isynnerhet derför att dessa åsigter i afseende på den högsta undervisningen till stor del måste tjena att förklara åtskilligt, som måhända icke kan vara rätt klart utaf hvad jag förut haft tillfälle att framställa i afseende på denna del af undervisningen. Jag har så mycket hellre omfattat detta tillfälle, som det synts mig tvifvelaktigt om något annat skulle komma att erbjuda sig. Innan jag går vidare är det af nöden att göra en förklaring. Jag är skyldig att göra den, såsom dels tillhörande högskoleföreningen och dels deltagare i de förberedande öfverläggningarne om de åtgärder, som för bildande af ett universitet i hufvudstaden borde vidtagas. Jag vill nemligen säga, att hvad jag här går att framställa alldeles icke må uppfattas såsom något slags uttryck af mevingen inom föreningen, allra minst såsom ett program af hvad der gjort sig gällande. Jag anser mig skyldig att. göra så, för att icke missförstås härutinnan. Jag tror för min del, att de satser, som jag kommer att yrka, icke äro så extravaganta, att jag icke an hoppas att för dem vinna bifall äfven utom denna församling, ehuruväl jag tviflar på att rätt många åtminstone skola vara med om tillämpningen i dess fulla utsträckning, när fråga blir om inrättande af ett universitet i Stockholm, emedan man dervid måste rätta sig efter förhanden varande förhållanden och för dem uppoffra det teoretiska. Således, om man uti dessa satser skulle finna något parodoxt, så ber jag att man måtte skrifva detta på min egen räkning, och jag vill allenast utbedja mig, att man måtte göra parodoxen den rättvisa som alltid tillkommer hanom. att han är väl eonad att väcka till