Aftonbladet – 29 november 1869, sida 2

ör utskottet tillräcklig anledning att icke ålla på principerna, utan hermställa att moionärens förslag icke måtte bifallas. Man finner af dessa yttranden, att det är rfarenhetens vittnesbörd om den pära och bnerliga samverkan emellan de administraiva och kommunala myndigheterna samt om len skyndsamma och ändamålsenliga belianding. at ärendena, som härigenom skulle vinas, hvilka utgöra de åberopade skälen för ibehållande at öfverståthållarens sjelfskrifna rdförandeskap. Men hvad säger månne eraretiheten härom? Var det nära och innerlig samverkan melan myndigheterna när, med ötverståthallaren åsom ordförande, till stadsfullmäktiges prookoll antecknades såsom beslut att ett förelaget tomtköp blifvit afslaget, öfverståthålareembetet och K. M:t derefter förklarade öpet at fullmäktige bifallet och desse selermera vägrade att ställa sig öfverståthålareembetets faststälda beslut till efterrättel se? Kallas sådant en ändamålsenlig behand: ing af kommunalärender? . Var det nära samverkan mellan de administrativa och kommunala myndigheterna när öfverståthållareembetet förordnade att gatan till norra bangården skulle sättas i ordentligt skick och drätselvämnden vägrade fullgöra detta, tvistade om saken och utverkade sig K. M:ts beslut, hvarigenom öfverståthållarens förordnande upphärfdes? . Var det verkligen imnerlig samverkan när Öfverståthållaren, i stället att anbefalla hamnkaptenen att verkställa Kongl. Maj:ts beslut derom att pudrettbolaget skulle få sig hamnplats ätivisad för sina pråmär, remitterade denna fråga till Drätselnämnden och denna, icke tinder ett par månaders tid besvarade en dylik remiss? Och framför allt var det utomordentlig skyndsamhet? Men om vi framlade aldrig så många bevis på haltlösheten af de skäl, som i Beredtiings-utskottets utlåtande framställas eiler tagas för goda, på frågans afgörande verka de intet. Eliten af stadsfullmäktige, nämndernes ledamöter, och på samma gång pluraliteten kar fedan uttalat sm mening: Men för dem af hufvudstadens innevånare, som anse att denna stad kan och bör njuta och utöfva åtminstone lika vidsträckt kommunal sjelfstyrelse söm andra rikets städer; och att ett så längt gånget ädministratift förmynderskap, alt kormmunalrepresentationen ej tilllåtes ens välja ordförande för någon enda nämnd, utan skall såsom sjelfskrifven ordförande hos sig och alla sina fördelningar erkänna den lokala adininistrativa myndigheten: chet, icke är mera behöfligt eller befogad: här, än i andra städer, för dem hafva v önskat visa huru mycket sex år under det sjelfskrifna ordförandeskapets hägn hafva förändrat åsigterna hos våra stadsfullmäktige och hurudana de skäl äro, som i en dylik sak hos dem tagas för goda.