Aftonbladet – 26 november 1869, sida 3

skulle ju dock kunnat välja henne; och i hvar väninna, som gifter sig, ser hon en förödmjukelse, ty denna har bättre lyckats än hon och blef henne föredragen. Och dertill de många långa dagarne med den eviga sticksömmen i hand, som litet eller intet inbringar åt familjen, och de långsamma timmarne, enhvar med sina 60 minuter, att alltjemt rufva öfver, att man blir äläre och med hvarje dag hopplösare. Den qvinna måste i sanning vara en hjeltinna i försakelse, som ej häraf nedtryckes till själ och hjerta, och en engel af godhet, om hennes mörka framtid, hennes oförskylda hjelplöshet och dermed sammanhängande tillbakasättning ej skulle fördystra och förbittra hennes sinne. Sådana äro frukterna af den eviga visan och den inrotade inbillningen att qvionan ej har och ej bör ha någon annan kallelse än till vhemmets stilla verld.. Må man derför ej förtröttas att ifra för qvinnans arbetsfrihet; och säkerligen skall hon just derigenom emanciperas från en mängd fel, som nu göra henne mindre egnad för en förståndig uppfattning af lifvet. Det är dagdrifveriet och själstomheten, som gjort ett stort antal qvinnor till en leksak; det är okunnigheten och nöden, som störtat många i förderfvet. Vi ropa på bortskaffande af statslyx och indragning af öfverflödiga embeten; men man blundar för denna oerhörda qvinnolyx, som gör en stor del af halfva menniskoslägtet till en ofta onyttig börda för samhället och den enskilde, ehuru hos qvinkönet utan all fråga lika allmänt som hos männen finnas anlag för förkofran, sparsamhet, flit, arbetsamhet, ordning och ihärdighet. Det finns säkerligen icke någon verkligt utmärkt och sannt bildad qvinna, som kan tänka så lägt om sitt eget kön; att detta skulle förlora i sedlighet och värde genom hvad som för männen är ett medel för uppkomst — genom upplysning, genom undervisning, genom arbete, genom sjelfförvärf och genom den ur dessa vilkor uppväxande fria sjelfbestämmelsen. De män åter, som hysa misstroende till qvinnans arbetsfrihet, emedan de frukta, att man derigenom kunde få mindre tillgifna hustrur, om de i mannen icke alltid såge försörjaren, borde betänka, att tvärtom tillgifvenhetskänslat så mycket renare och djupare — och det på ella bildningsgrader — kunde och skulle framträda, om hon icke inlindades i tanken på lifsuppehället och det dagliga brödet. Om en qvinna, som kan försörja sig sjelf, förenar sig med en man, så har han en helt annan borgen för sin bruds fria hjerteböjelse, än när den fråganså gerna tränger fram: hvilken andel bar vissheten, att nu vara försörjd, i den glädje, hvarmed denna flicka uttalade sitt ja? Att äktenskapskursen något fölle på de män, som ej värdera rena och heliga känslor. utan tro sig kunna uppförgylla dem med rikedom och stora inkomster, kan väl vara möjligt; men månne detta vore någon synnerlig förlust för... hemmets stilla verld! Om rika arftagerskor skulle rönå samma lott, att ej kunna så mycket trotsa-på yttre företräden, då en obemedlad, men älskvärd man skulle i en väl uppfostrad, mindre förmögen, qvinna kunna finna äfven en säkrare kapitaliserad förtjenst, så må man ju blot önska: väl bekommel De icke bemedlade och dock de bildade stånden tillhörande familjer, vilkas sinner äro fria nog att förhjelpa sina döttrar til arbetsfrihet, göra ett verkligen förtjenstfolli verk; och de unga bildade och högsinnad fruntimmer af de s. k. högre stånden, son utan behof bestämma sig sjelfva för arbete och derigenom ådagalägga, att en ung qvinnas själsrenhet och sedlighet ej äro frukte af det beroende, till hvilket qvinnornas sysslolöshet leder, göra menskligheten en liknand tjenst, som om de plötsligt upptäckte för d af hunger lidande en fruktbärande och i ful odling stående verldsdel. pan En