Aftonbladet – 25 november 1869, sida 2

tering, tillägger för sin del Handelstidningen, gäller utan tvifvel om många andra näringsorenar. Det gäller, att i stället för en större behållning på hvarje centner eller fot af en mindre tillverkning, söka vinsten på den stora tillverkningens summa. ERIKA DE SKR I anledning af hvad vi i sista måndagsnumret af tidningen yttrade om den tillämnade Frövi—Ludvika-banan hafva vi emottagit en insänd uppsats, så lydande: Med anledning af en artikel i Aftonbladet för i går rörande den föreslagna Frövi— fudvikabanan, anhåller en med detta företag förtrogen person om plats för följande, ehuru artikeln egentligen synes afse ett ogillande deraf, att regeringen å denna banas anläggande meddelat koncession, hvilket förfarande det ej tillkommer insändaren att försvara. Hvilka äro då de stora fördelar, som koncessionärerna af regeringen fått sig beviljade? Jo, sex månaders rådrum (från 22 Sept. 1869 till I April 1870) för att utan något bidrag från statens sida åstadkomma en jern väg, som oaktadt allvarliga mångåriga be-l. mödanden ej kunnat hittills bringas till stånd; samt rättighet att för frakten å denna jernväg uppbära afgifter enligt taxa,som skall underställas K. M:ts pröfning och godkännande, hvarvid såsom ett särskildt förbehåll blifvit förklaradt, att dessa afgifter iintet fall må sättas högre än på andra enskilda banor högst är medgifvet. Hvilka äro vidare de oerhörda fordringar, som ställas på kommunerna och grufegarne inom orten? Jo, att den mark, hvaröfver banan skall framgå, upplåtes och att de syllar, som skola tjena till underlag, levereras kostnadsfritt, likasom träeffekter till uppförande af stationshus på de punkter, der sådana af kommunerna sjelfva åstundas eller finnas vara af nöden; samt att egarne af de grufvor, som ligga närmast banan oah som således i första hand få gagn af densamma, under 10 år lemna en ringa afgift för de qvantiteter malm, som ur grufvorna tillgodogöras. Det förstnämnda bidraget af fri mark och timmer, som sammanlagdt för hela banan säkerligen ej i värde uppgår till anläggningskostnaden för en half mil jernväg, afser att förminska det erforderliga kapitalet och medför dessutom den fördel, att expropriationen utföres af kommunerna sjelfva, hvarigenom alla tvister och stridigheter mellan dessa och ett främmande bolag undvikas. Det andra bidraget eller grufveafgiften, afser att under ue första 10 åren, under hvilka jernvägen är i gång och under hvilken tid det enligt vunnen erfarenhet här i landet knapt är att förvänta att den skall lemna vanlig ränta å anläggningskostnaden, i någon mån förhöja afkastningen utöfver hvad som kan erhållas af den i början mindre betydliga, trafiken. Denna grufveafgift skall utgå med 3,4 eller 6 öre pr centner för jernmalm, och med 8 öre för ädlare malmer. Grufvorna inom 4 mil norr om Frövi betala 3 öre, de som äro belägna mellan 4 å 6 mil derifrån, betala 4, och de nordligare 6 öre pr centner. Denna olikhet beror dels derpå, att de nordligare belägna. grufvorna föra i allmänhet rikare malm (60 å 70 proc.), under det de sydligare hafva 45 till 50 procents eller föga derutöfver, dels derpå, att i de nordligare grufvorna brytvingskostnaden är särdeles ringa, 5 till 13 öre, men i de sydligare vida högre, dels ock slutligen derpå, att ju längre bort en grufva är belägen från utfartsorten, desto större fördel får dess egare genom den lindriga frakten, om nemligen det blifvande förhållandet jemföres med det nuvarande. Den föreslagna grufveafgiften skall nemligen icke utgå annat än under vilkor, att de, som erlägga densamma, skola icke blott för sin malm utan äfven för andra sina effekter åtnjuta nedsättning i frakten å jernvägen till så låga belopp, att ingen enskild bana i landet torde frakta så billigt, och att jemväl statens banor som dock varit länge i verksamhet, näppeligen torde, vid kortare afstånd, frakta billigare. Man har funnit denna afgift orimlig. Låtom oss då tillse huru förhållandet ställer sig i verkligheten. De närmaste grufvorna skola betala 3 öre pr centner. Deras malm blåses i närheten at Linde till tackjern. Detta transporteras nu på axel eller släda till Frövi; mot en transportkostnad, varierande, efter omständigheterna, mellan 15 och 25 öre för denna sträcka (något öfver 1!e mil). För åstadkommande aft ett centner tackjern fordras 2 centner malm. Kostnaden för tackjernec vid masugnen ökas således med 6 öre för hvarje centner sådant (eller grufveafgiften för de dertill använda 2 centner malm). Men det färdiga tackjernet kostar på jernvägen, för att transporteras till Linde, efter 2!e pr mil, blott 4 öre i stället för nu 15 a 25; och om vi äfven antaga den lägsta af dessa siffror, så uppstår en besparing i frakt för tackjernet af 11 öre, som efter afdrag at grufveafgiften 6 öre, ändå lemnar en nettobehållning af 5 öre, Vi hafva valt ett exempel från den närmaste stationen. Ju längre man går mot norr, desto större blir naturligsvis besparingen.