Aftonbladet – 22 november 1869, sida 2

blifvit behandlad som rebell. Dock — som sagt, han tänkte föga derpå och hade ej heller tid dertill; detta var ej stunden för att afgöra hvilketdera partiet, som hade rätt eller orätt; allt hvad han önskade var att finna sin hustru och komma fienderna i förväg. Henrik af Navarra gat gerna sitt samtycke till denna plan. Han frågade litet betydelsefullt hvad det blitvit af den unge herrn, som åtföljt herr de Ribaumont, och Philip rodnade öfver öronen, men Berenger svarade, vida lugnare än han sjelf kunnat tro sig om, att ynglipgen hade hållit på att drunkna vid färden öfver sandreflarne, sjuknat och blifvit qvarlemnad hos Dom Colombeau, för att vårdas. Den skarpsinnige konupgen såg dervid ut ungefär, som sir Hugh the Heron måtte gjort, då Marmion förklarade pagens frånvaro, men var alltför artig och insouciant, att göra några vidare frågor. Berenger såg dock nog af hans ansigtsuttryck, för att förstå att han just i rättan tid blifvit befriad från sin följeslagare. Berenger begaf sig på väg, så fort som det var honom möjligt att få soldaterna i sadeln. Han skulle gerna tågat natt och dag, ville knappt unna folket en stunds halt för att äta middag, och uppror hade så när utbrutit inom den lilla truppen. Aftonen började skymma då ban och hans män stannade utanför ett litet värdshus, der han med Philip gick fram och åter och försökte hitta på någon förevändning för att förmå truppen att fortsätta vägen till nästa station och icke stanna här. En nedstänkt ryttare på en uttröttad häst kom i detsamma fram till värdshusporten och helsades genast som en kamrat af de öfriga, som ropade emot honom: (Forts.)