Aftonbladet – 22 november 1869, sida 2

Tidningsötversigt. Göteborgs Handelstidning yttrar, med anledning af sanktionen å de af riksdagen antagua förändringarne i bestämmelserna om kommunal2z rösträtten i städerna bland annat: Regeringens beslut har alltså, enligt vårt förmenande, varit visligt. Det har beröfvat agitationen en häfstång och det har hos alla framåtskridandets vänner lifvat förtröstan till den närvarande ministerens beredvillighet att gå hand i hand med den sansade opinionens uppfattning och kraf. Denna progressiva karakter måste en svensk regering, i närvarande tidpunkt, ega, och det är ej nog att hon eger densamma, nationen bör veta det och tro derpå. Den nya statsförfattnivgen har blifvit oss gifven och har blifvit varmt omfattad, just emedan man hoppas och tror att att den skall bringa 088 framåt med hänsyn till de organiska lagarnes utbildning i samma anda samt institutionernas ombildning i samma riktning. En konservativ eller stillastående regering skulle alltså icke motsvara den nya författningens uppgift och ändamål, och äfven den högsta personliga aktning samt tacksamhet för det stora verket: representationens ombildning, skulle icke kunna på längden uppehålla en sådan regering, hvars vänner LPframåtskridandets vänner — skulle känna sig modlösa och försvarslösa mot de förbundna anfallen af reaktionen och radikalismen. I sjelfva verket behöfver äfven vårt land, i många hänseenden, en Gladstone-politik, d. v. 8. ett system, som åvägabringar allvarliga reformer i statshushållniogen, hvarmed vi afse hufvudsakligen att statsmedlen blifva ändamålsenligt använda, men icke ett absolut sparsamhetssystem, som hindrar nyttiga institutioner att fungera. Välanvända medel återgifva åt de skattdragande i rikt mått deras skattebidrag; men illa använda, d.v.s. disponerade för onyttiga ändamål, eller på ett oriktigt sätt i öfrigt, vålla de ej blott förluster utan äfven positiv skada. Vi hafva alltid hoppats, att den rådkammare, till hvars förste man hela nationen blickar upp med vördnad och förtroende, skulle fullfölja sitt stora verk på reformernas bana, i fråga om vårt inre samhällslif. Vi begära dervid inga storartade initiativer, emedan dessa, enligt vårt förmenande, kunna och böra, under våra förhållanden, helst