Aftonbladet – 19 november 1869, sida 3

b ridt öfver menniskokroppar, hvilken föranI staltades af derwischerne, såsom hvarje år I här sker. Ailah vete hvad som för ögonblicket föregår inom den mohamedanska kyrkan, ty derwischernes tjutande fortgår sedan . de stora religiösa ceremonierna firas, finns : åtta dagar tillbaka; på Esbekieh, der eljest ;nu ingen plats mer, ty det är styckadt till j trädgårdar och byggnadsplatser; man drager: Isig derför till andra aflägse liggande platser. Å Såvidt jag minnes egde förut denna afskyvärda ceremovi rum i den månad, då profetens födelsedag firas. Liksom förut gjorde Saadi-derwischernes scheik i förgår åter sin lridt öfver de tätt intill hvarandra som sillar (liggande fanatikernas nakna kroppar. Liksom alltid mottog man de frankiska gästerna Tmed beredvillighet för att visa dem hur stor profeten är. Man bjöd på kaffe och tschiIbuks på den för denna ceremoni bestämda I platsen; de nakna karlarne sträckte den ene se en bit Arabien. Men hvem annan än Isefter den andre, beredda genom åtta dagars fastande, ut sig på marken och efter ett gräsligt kerybantiskt larm infann sig den tjocke derwischen till häst. I början skyggade hästen och ville instinktmässigt ej trampa på de lefvande menniskokropparne, men pådrifven af ryttaren gick han slutligen öfver kropparne, medan de åskådande mohamedanerne gjorde sina heliga tecken. Mårga at karlarne måste väl ha fått svåra märken efter denna promenadridt, ty efter dess slut upphäfdes jämrande skri och ett halft dussin af dem måste med krossade refben och söndersargad hud föras bort, men sådant skadar dem alls icke enligt mohamedanska begrepp, de lida ett straff derför att de icke tillförene fastat och bedt tillräckligt, annars hade de icke blifvit sårade. Äfven denna ridt hör till den mohamedanska: sektens religiösa humbug; jag har förut sett eld-, ormoch skorpion-slukandet i vestra delarne af Afrika, särskildt bland Aissaonas; det är vedervärdigt och afskyväckande, men hvem kan veta om icke kanske profeten känner glädje deröfver. Egypten och Turkiet ha olika fysionomier. Medan i Turkiet allt ligger dödt och bundet af religionens fjettrar, vanvårdadt genom herrskarens apati, blåser vesterlandets vind genom Egypten. Löjtnant Wagblorn banade industrien väg genom återupprättandet af öfverlandsposten till Indien; Egypten blef en stapelort och landet förtjenade på transiton till Indien. Genom jernbanorna går visser ligen mycken förtjenst förlorad och mest lorar Kairo, då posten ej längre går öfver hufvudstaden. Annu mer förlorar landet i finansielt hänseende genom Suezkanalens byggande. Men stapelorten är qvar, den har tusenfallt vunnit i betydelse och egyptiska regeringens uppgift måste bli nu mer än förr att genom jordecs uppodling ersätta hvad den genom transitotrafiken förlorar. Lyckaskanalen, så drager den till sig ett nytt stort antal industrielt folk... Invånarne i Port Said äro redan öfvertygade om, att de skola öfverfiygla Alexandria, hvilket dock ej torde gå så fort, men det är dock sannolikt under ofvannämnda förutsättningar. Men den fullv komliga framgången, kanalens hela uppgift beror på omständigheter af många slag, så att den egyptiska ministerens uppmärksamhet bör fästas påfnödvändigheten af att företaga kolonisering, hvarigenom jordens kultur och exporthandeln kunna befordras. Såsom jag hör, önskar ministeren nemligen, innan den går in på att göra nyatoffer för kanalen, att reformen af konsulernas domsrättighet blir ordnad enligt det af Nubar pascha afgifna förslag. Nubar vill ej vidare prisgifva sig åt Societ6 generales godtycklighet och yrkar derför på inrättandet af blandade domstolar, i hvilka egyptiska regeringen ser en garanti för tillgodoseendet af dess egna rättigheter. Och häri ligger hufvudpunkten. Jag tror att detta kan arrangeras etter hand, hvad som ej sker i dag kan ske i morgon. Någon brådska är ej å färde. Men till ämnet. Hvad här byggts, lackerats, fernissats och hvitmenats är allt blott dekoration. Man har begagnat mohrens talang i rörflätning för att gifva åt gator och trädgårdar ganska vackra inhägnader, men bakom: dem ser man de ruskiga, smutsiga, nedruttnade träpallisaderna. Hvartbän man kommer, öfverallt är man sysselsatt med att bättra upp gator och vägar och skaffa bort arabiska ruiver och smutshögar, hvilka störa det goda intrycket; men man kan ju icke alldeles förstöra de stackars fellahs svalbon och inte tager det sig för öfrigt så illa ut att bland all den moderna ståten här och der mail pascha är arrangören af det hela? I allt det nya man här ser framlyser omisskänneligen den smak, som han verkligen lär ega. tt bevis härpå lemnade mitt besök i går på hans nya lustslott Gezireh, det tjugonde eller trettionde han eger, den lycklige mannen. Gezireh ligger på en af Nilöarne midt emot Bulak och är bygdt af en tysk arki1 tekt. Den graciösa franska kejsarinnan bodde på Gezireh innan hon for till Öfre Egypten och hon bor der ännu, kan man säga, ty hon tog med sig på resan nyckeln till sina sofrum, på det ingen turk skulle få sticka näsan dit in. Kejsarinnan måtte ha varit myc-? ket tankspridd, när hon begaf sig på resan till mohrerpas land, ty knappt hade hon varit på väg några dagar, då en liten turkisk ångare kom paddlande floden utför och på den befann sig en förtrogen tjenare, som hade i uppdrag att skyndsamt bege sig till Alexandria och på LAigle hemta kejsarinnans dagbok, som hon vid debarkeringen glömt i salopgen. På Nilen har hon god tid att skrifva i sin dagbok och till all lycka återfanns den dyrbara boken med förseglingen orörd. Det har aldrig för mig varit någon angenäm uppgift att beskrifva ett modernt slott, ett palats eller dylikt; jag är verkligen ej tillräckligt hemma i tapetserareeller dekoratöryrket för att med saktännedom kunna beskrifya kanapåer, speglar eller konsoler; det kan lätt hända mig, att jag talar om Ludvig XVI:s stil i stället för om Ludvig XIV:s. Öms Mm DÅ DA tm rt— ÅR kr RQ PL rr HH OAK MH IN st Fd FR för fr ee Annat hade det varit om man gifvit mig tilllåtelse att få besöka den öfver tamarisker. och magnolier framskjutande harembyggnaden. Jag ekulle icke ha förenmmat att ha 40 UA M NH fo: n nm N å (0 SC et le 88 bi k li; si ål gå ER hi rä D. m at fo är ha nn