Aftonbladet – 19 november 1869, sida 2

— Dödsfall. En aAffinsk-svenska armöns mest pröfvade veteraner, underlöjtnanten, svärdemannen, innehafvaren af medaljen för tapperhet i fält, f. d. fanjunkaren vid Kronobergs regemente Johan Abrabam Norring har den 11 dennes, vid den höga åldern at 83 år och 9 månader, slutat sin skiftesrika och i allo hedrande lefnadsbana. Wexiöbladet meddelar följande om den aflidne: Född i Savolax den 9 Februari 1785, ingick han redan vid 14 års ålder, utan att tillbakahållas af sin faders föreställningar om krigarens mödor och försakelser, såsom volontär vid Savolax infanteriregemente, genomgick tre år derefter underofficersexamen och befordrades år 1805 till rustmästare vid Savolax jägareregemente. Med undantag af några kortare tids kommenderingar, vistades han alltjemt i föräldrahemmet intilldess kriget utbröt mellan Sverge och Ryssland år 1803, vid inträdet af hvilken tidpunkt ban för alltid skildes från föräldrar, syskon, anhöriga och vänner i hemlandet. Under de begge krigsåren kämpade han på finsk mark i de oförskräckta SavolaxJägarne3 Jed, delande gina vapenbröders alla faror och mödor, svält och andra lidanden. Efter bataljerna .vid Läppävirta den 11 samt Jynk och Tojvola den 15 Mars 1808 belönades han med taperhetsmedaljen. Under den blodiga striden vid Wirta-bro tillfogades honom en kontusion i hufvudet, af hvilken han emellanåt besvärades under hela sin återstiende lefnad. Å Holmön den 21 Mars 1809 tillfångatagen och nästan in på bara kroppen plundrad af kosacker, lyckades han dock kort derefter rymma ur fångenskapen och på skidor, genom skogar och öfver mossar, leta sig väg till sitt regemente. . Sveaborgs fall tvang slutligen den underlägsna, hårdt decimerade, finska hären att draga sig tillbaka. Med siit regemente tågade dåvarande furiren Norring upp mot Torneå; och efter öfvergången af elfven inträdande på svensk jord, sade han för alltid farväl åt det land, som sett honom födas. Den 19 Augusti 1809, samma dag som affären vid Säfvar stod, deltog ban i striden vid Ume ef. Efter slutadt krig tjenstgjorde han vid första finska fältbataljonen, den snart sagdt sista qvarlefvan af Finlands tappra här, och kommenderades med den hvart efter annat till Ume, Gefle, Hernösand, Westerås och Stockholm, dit bataljonen aftågade vid tiden för Fersenska mordet. När bataljonen år 1810 upplöstes, placerades Norring på Kronobergs regemente, med hvars jägare han, nu befordrad till fanjunkare, deltog i 1513 och 1814 årens fälttåg i Tyskland, Brabant och Norge, derunder städse utmärkande sig för mannamod och rådighet. Sammanräknadt har han bivistat tjugufyra namngifna större och mindre bataljer, förutom åtskilliga skärmytslingar och belägringar. Först år 1856 lemnade han krigstjensten och har sedandess tillbragt sin lefnad i familjelifvets stilla frid på den lilla torftiga lägenheten Krontorpet i Härlunda socken af detta län. — Ben siste befiilhafvaren vid konun