Aftonbladet – 18 november 1869, sida 3

färdas alldeles för långsamt. Så:fort vägen var någorlunda jemn satte han -sin häst i kort galopp, tills Berenger påminte honom att de kanske kunde få lång väg attirida innan aftonen, och äfven sedan höll-hanpå att bryta ut i ständigt återhållna glädjerop och hvisslingar, och ville oupphörligt resa sig upp i stigbyglarne för att se öfver de höga häckarne. Tempelherregården låg så väl undangömd i sin skogbeklädda ravin, att flyktingarne icke förrän de voro alldeles invid porten märkte att denna bondgård, eljest så ödslig, nu var alldeles. motsatsen till den öfriga så folktomma trakten. Hästar gnäggade och stampade på bakgården, på ett sätt, som omöjligt kunde vara ett eko af de spökande tempelriddarnes gångare. Berenger fruktade att guiserne möjligen gjort ett anfall på Routron och gick varsamt fram för att rekognoscera, åtföljd af unge Selinville, som darrande i alla-leder, besvor -honomatt genast vända om och skynda till La Rochelle. Men under tiden hade flyktingarne blifvit upptäckta af ett par soldater, på vakt vid porten, dock icke förrän Berenger haft tid att bemärka att. de hvarken.buro hans förre vaktares guldliljor eller lothringarnes hvita kors; ej heller hade de det underligt vilda utseende, som utmärkte konungens besoldade krigare. Och nästan at instinkt, på vinst och förlust, gjorde han det gamla hugenottiska igenkänningstecknet, som han lärt af sin fader och ropade: För Gud och religionen. En sekund af oro — och tecknet besvarades. ler tag lö, vå Kär Böarn och Bourbon är lösen för:i.dag,! kamrat, svarade skiltvakten. Hvad? har:! ni redan varit i strid, efter ni för en sårad :i man med eder? i