Aftonbladet – 16 november 1869, sida 3

Den gamla mastkranen af trä, vid hvilken innar den stora dyrbara kranen vid nya dockan uppför des alla skepp förmastades, står ännu qvar och be. gagnas för mindre fartyg. Åskan försökte för nå. gra år sedan att låta den brinna ned som annan ved, men tack vare vårt raska sjöfolk, kom lågan icke längre än till öfversta spetsen, hvarest den hade begynt sin lysande bana, hvilken af några matroser och jungmän snart släcktes. Hela inrättningen torde nu få den heder att ruttna neder, d. v 8: den får väl stå qvar så länge den utan fara kan begagnas, men anses sedan ej förtjena någon betydligare reparation utan blir slopad, helst som nu snart en ny kran af jern och af vida större kraft än någon af de förutvarande kommer att uppsättas. . ända vi oss till Lindholmen, så finna vi den gamla öfver tusen fot långa repslagarebanan med sitt hvita torn på taket, hvilket tjenar anländande fartyg till inseglingsmärke, ännu i godt behåll och likaså gamla dockan, som likväl nu är ansenligt större än den var, då salig Djurberg uti sin geografi kallade denna, enligt Polhems plan i klippan sprängda bassin för verldens åttonde underverk. Då var denna docka knappt två tredjedelar så stor som nu och det oaktadt svettades etthundraåttio man i trenne dagar för att medelst en till ytderlighet ansträngd Handkraft utpumpa densamma, hvilket arbete en ångmaskin nu uträttar på några timmar. Artillerigården företer äfven ett helt annat utseende, än den hade för några tiotal år sedan. Nya byggnader och ändainålsenligare verkstäder, der ångmaskinen trädt i stället för den fordna handkraften, vittna äfven här om en nyare tids bättre arbetsmetoder. Hvar man än vänder sig inom varfvets område, finner man att det dyrbara etablissementet blifvit väl bevaradt och underhållet samt att, så vidt tillgångarna medgifvit, nya inrättninpar i öfverensstämmelse med tidens fordringar lifvit anlagda. ERE