Aftonbladet – 16 november 1869, sida 3

(Införes på begäran.) Grefve G. Taube har begärt mitt yttrande om i hvad mån jag anser det af honom bildade, år 1867 åt offentligheten öfverlemnade, system för svenska språkets kortskrifning vara mer eller mindre lämpligt än de metoder eller system vi derför ha offentliggjorda af Georg Scheutz, F. OO Silfverstolpe, L. J. Hierta, P. Götrek, I. A. Petre och 4. Hiber. Desto hellre villfarande denna begäran, som stenografiens mäktiga förmåga att befrämja allmän bildning är obestridlig; har jag anställt jemförelser emellan alla nu nämnda metoder och deraf funnit: att Scheutz och Silfverstolpes metoder äro de allra lättast och hastigast inlärda; att skrifhastigheten måste vara större efter Silfverstolpes än efter Scheutz? metod; men att skrift, åstadkommen enligt Silfverstolpes metod, kan, vid läsning af annan person än dess författare, mången gång framställa helt olika ja rent af motsatta meningar emot de åsyftade; att inlärandet och tillämpandet af IHiertas och Götreks metoder hos lärjungen erfordrar en viss redan befintlig bildningsörad att sZiertas beteckningar erfordra en icke allom gifven förmaga att hastigt draga krokliniga streck af samma form i olika storlekar; att beteckningen, enligt Götreks metod, icke erfordrar större noggrannhet än efter Scheutz och Silfverstolpes ; att Petres och Hubers metoder (egentligen ienlighet med det Gabelsbergska systemet) hos lärjungen kräfva en högre bildning, stor förmåga att verkställa betecknipgen med behöflig noggrannhet och en lång tids öfning; att en läsning af, enligt dessa metoder verkställd skrift, ofta tvingar till tidsödande gissningar för att finna hvilket ord beteckningen skall föreställa; utt Taubes metod, ehuru icke lika lätt eller hastigt inlärd som Scheutz eller Silfverstolpes, likväl ej erfordrar ringaste bildning, utan kan af hvem som helst lika lätt och i vissa fall lättare läras och tillämpas, än skrifning med vanliga bok stäfver; att Taubes beteckning ej kräfver större noggrannBet än Scheutz, Swfverstolpss eller Götreks. att skrifving enligt Taubes metod kan verkställas på betydliot kortare tid och skriften det oaktadt läsas med större lätthet och säkerhet än efter någon af här förut nämnda metoder; att Taubes metod är synnerligen lämpad efter svenska språkets egenheter. Af allt detta synes, att Taubes metad måste, ibland de nu uppräknade, vara den mest lämpliga för svenska språkets kortskrifning. Då jag betänker kortskrifningens nytta vid em noggrann redogörelse för förhandlingarne vid sockenstämmor, domstolar och landsting, vid återgifvandet af utmärkta predikningar och tal, vid uppsättandet af egna tankar o. 8. v., kan jag ej annat än på det lifligaste önska, att den nråtte fana en allt större utbredning, att den måtte så tidigt som möjligt inläras, och att redan i folkskolan tillfälle måtte gifvas att inhemta denna nyttiga konst. Som grefve Taube innevarande år utgifvit en kort, enkel och redigt uppställd lärobok, benämnd de första reglorna för kortskrifni: och som kortskrifningen, enligt hans metod, med lätthet både inläres och läses, samt tillika hans metod är särskildt lämpad för svenska språket och ej förutsätter någon ogentli bildning, anser jag denna bok för ofvannämnda ändamål särdeles passande. Stockholm den 21 Oktober 1869. F. W. Hultman, Jektor i matematik vid Stockbolms gymnasium.