Aftonbladet – 16 november 1869, sida 3

Ilag nyligen blifvit bildadt under benämning ISprit-Export-Aktie-Bolaget med ett aktieTkarpital af en million riksdaler, hvilket inköpt fabriken. Dåi detta bolags ändamål ingå Isyften, som afse allmänt gagn, torde uppI märksamhet derå förtjena fästas. nämnas afsigten att söka verka för brännerisen må vara dem nog. — Ochp, ti kritikern, de ha på samma gång förtjenat mycket penningar. EKERMAN Den inhemska bränvinsbränningen. I en föregående uppsats lemmades en kort beskrifnitig öfver den på Reymersholm anlagda fabrik för förädling af bränvin och omnämndes i sammanhang dermed, att ett boBland dessa syften må i första rummet handteringens höjande i vårt land. . Vi tillåta öss i minnet återkalla den tid, länge skatten å bränvin ej var så hög som då en hvar brände hur han behagade, och de stbå lankpannorna under vissa tider af året kokade på hvarenda gård och torplägenhet inom landet. Att beräkna den npationalförlust, som årligen uppstod genom bortslösatidet af en dyrbar råvara, i följd af den ofullkomliga redskap, medelst hvilken bränvin då för tiden åstadkoms, samt frånvaron af all teoretisk och praktisk insigt vid dess tillverkving är omöjligt. I den allmänt kända skrift, som för ett antal år sedan utkom, utgitven af öfverste Hagelstam, beräknades den bränvinsflod, som bildades af de oupphörligt ricnande småpannorna, uppgå till 40 å 50 millioner kannor årligen, konsumerade af 3 millioner menniskor. Om ock denna beräk. ning icke får anses särdeles noggrann, gifvert den dock en föreställning om då rådande för. hållanden. Frammanad af nödvändigheten att hämma det öfverhandtagande superiet tillkom en nyl. bränvinslagstiftning, och å bränvinstillverk: ningen lades en hög skatt, för att bereda staten inkomster. Dermed följde en total om-i. störtning i det gamla tillverkningssättet. Men man skulle mycket misstaga sig, om man tror, att bränvinshandteringen wnder den långa period, som törflutit sedan ofvannämnde förändring timade, utvecklat sig på ett systematiskt sätt, följt med de framsteg som gjorts i btlandet, tillämpat de uppfinningar och förbättringar der införts, eller att dess idkare i allmänhet tillegnat sig de kunskaper, som denna industri, liksom hvarje annan sådan kräfver, om den skall kunna föras framåt. I och med den lagstiftning, hvarigenom ep bättre ordning i bränneriväsendet vanns, uppväxte ett betydligt antal brännerier i landet med den -högsta tillåtna tillverkning, och så den nu är samt konsumtionen af varan större än för närvarande, gick tillverkningen i allmänhet med vinst, ehuru den använda redskapen och bränneriskötseln ej var synnerligt god. I de flesta fall förstodo bränneriegarne litet eller intet af handteringen, och de persöner, åt hvilka den närmaste tillsynen öfver tillverkningen anförtroddes, voro icke heiler synnerligt hemmastadde i yrket, som knappast ansågs påkalla andra insigter än en viss förvärfvad vana att sköta mäskningen och hålla bränningen i gång. Högre anspråk stäldes icke på brännmästare i allmänhet. Bränneriegaren fann sig tillfredsstäld blott den använda råvaran lemnade den vanliga qvantiteten sprit; men på tillverkningens ordnande på fullt rationel grund och införande af förbättrivgar i de dervid använda metoder var han ej betänkt. Före år 1861 var tillverkningen och konsumtionex af bränvin fortferande mycket stor. Från nämnde är till och med vårbränningen 1867 utgjorde den årligen i medeltal omkring 15,800,009 kannor, men hösten 10! och våren 1868 nedgick den i följd af tillfälliga O7saker till 8,535,921 kannor, hvartill kom år 1868 importerade 1,132,382 kannor. Hösten 1868 och våren 1869 tillverkades 12,400,360 kannor, och för innevarande bränningsår torde tillverkningeo kunna beräknas till 13 millioner kannor, hvilket kan anses i medeltal utgöra det nuvarande konsumtionsbehofvet. Med en sålunda minskad konsumtion och en på samma gång ökad beskattning å tillverkningen har dels inträffat, att bränvinsfabrikanten kommit i en mindre gynsam ställning, då vid öfverproduktion varans pris nedtryckes så att han äfventyrar förlust på tillverkningen, helst man ännu ej lärt sig på ett fullt rationelt sätt tillgodogöra för ladugärden affallet vid bränvinsberedningen, eller dranken. Under sådant förhållande hafva idkarve af denna för vårt jordbruk och hela ekonomi så betydande industri nödgats att tänka på möjligheten af att undanrödja det ogynnsamma i sin ställning och se sig om efter hjelpmedel att förbättra denna, dervid det ej kunnat undgå dem, som förvärfvat någon kännedom om bränneriväsendet i andra länder, att finna hurusom denna industri hos oss står långt efter sin tid. Orsaken härtill bör dock icke skrifvas helt och hållet på bränneri-egarnes räkning, ty man måste taga i betraktande, att den höga skatt de erlägga försvårar experimenter, då de, ifall dessa misslyckas, skulle drabbas af stora skatteförluster. I Preussen och åtskilliga andra länder har regeringen och representationen på allt sätt sökt verka för utvecklingen och höjandet af denna industri, i det att brännerier på statens bekostnad blifvit inrättade, der bränningen bedrifves efter alla konstens reglor samt er grundlig teoretisk och praktisk undervisning meddelas dess idkare. Hos oss hafva vid ett par riksdagar äfven motioner blifvit väckta, att brännerier måtte ordnas vid Ultuna och Alnarp för meddelande af nödig undervisning, eller att ätminstone-staten måtte aflöna några i bränvinsbränning fullkomligt kunniga personer, som på reqvisition af bränneri-egarne och mot särskild betalning kunde gå dem tillhanda; men riksdagen har ej ansett sig böra å dessa