Aftonbladet – 16 november 1869, sida 3

Vinserna. RUNDA Jernvägei till Stilla hafvet. (Forts. fr. fördagsbl.) Den sleeper, på hvilken der sista rälen skulle hvila, var af lagerträd, den bult som skulle binda rälen vid sleepern af massivt guld, och den hammare, man skulle bezagna, at silfver. Doktor Harkness, deputerad från Californien, öfverlemhade dessa saker åt hrr Stanford och Durant. Detta guld ur minorna, detta dyrbara träd från Oaliforriens skogar,, sade han, erbjuda statens medborgärg åt er; på det de må blifva delaktiga i den väg, som skall förena Californien med bröderna i öster, Stilla oceåheö med. Atlanten. General Safford, deputerad fråfi territoriet Arizona, öfverlemnade en bult gjord af jern, gold silfver. Rikt på jern, guld och silfver, öfvärlemnar territoriet Arizona denna gåfva till det stora företag; som öppnar en ny väg för handeln De sista rälerna hade framförts af union-banans styrelse. General Dodge, deputerad, pekade på rälerna och höll ett tai söm slutade med dessa ord: I hafven fulländat Christopher Columbi verk. Detta är vägen som leder till Indien.n Slutligen öfverlemnade en deputerad för Nevada en tredje bult, denna af silfver, och yttrade: Med jernet från östern och guldet från vestern förenar Nevada sitt siltverband. Hrr Stanford och Durant, presidenterna i de begge jernvägsbolagen, som fått det hedrande uppdraget att fästa den sista rälen, gingo fram för att göra detta. I samma ögonblick blef följande telegram afsändt till San Francisco och Chicago: Alla förberedelser ärö afslutade. Af med hattarne! Vi göra bön. Chicago, tågande ordet i de atantiska staternas namn, svarade: Vi förstå och vi följa er. Alla vesterns stater lyssna till er. Några ögonblick derefter blefvo genom de elektriska signalerna, upprepande genom hela Amerika hvarje hammarslag som i letta ögonblick slogs i midten af kontinenten, alla medborgare lyssnande under aiidaktsull tystnad underrättade om att verket var ulländadt. Denna ett helt folks gemensamma förening i en stor och hög tanke frambrinsade en verkan, hvarom blott de, som på denna plats voro näfvarande, kunna göra sig en föreställning. Denna röst komiatde från de förborgade regionerna i kontinentens midt, tillkännagifvande för verlden att ett stort verk var tilländabragt, satte menniskohjertats idlaste strängar i dallring; man fällde tårar af rörelse och höjde glädjerop. Slutligen lögo hattarne i luften, man hurrade och ropade: lefve Amerika! lefve den stora repuoliken! med sådan hänförelse, att man väl ;j hört maken dertill. I de förnämsta stäler i Förenta Staterna firades tilldragelsen ned salut af 100 kanonskott; i Chicago och å många andra ställen arrangerades festligeter af samma slag som i San Francisco. redogörelsen för festen i Chicago finner man öljande detaljer: Processicnen bestod af 813 ikdon, bland hvilka 19 kärror lastade med ved, 20 omnibusar, 15 brandsprutor och 30 velocipeder. Krönikören nämner ej hvarför kärrorna voro lastade med ved och icke heler hura velocipederna kunde uppträda med len högtidliga långsamhet, som höfves en procession. I Promotory Point hade man emellertid ortsatt med att hålla tal och att afsända elegrammer. Presidenten Grant och vicepresidenten Colfax hade erhållit officiella unlerrättelser, undertecknade af presidenterna i le två liniernas bolag. De förnämsta tidninarne, representerade de na dag på invigningsolatsen at speciella ko. espondenter, hade lixaledes sin dryga ancel i telegramkostnalerna och som alla dessa telegrammer och många andra, vexlade mellan presidenterne i handelskamrarne, guvernörerne, borgmästarne, lomrarne och äfven afsända från enskilda till nskilda, blefvo samtidigt med svaren och kommentarierna behörigen offentliggjorda i le amerikanska tidningarne, så voro dessa inder några dagar lika mycket upptagna af ryheter från Pacific-jernbanan, som några ranska tidningar nyligen voro af redogöreler för en nyligen begången ryslig mordgerring. Såsom det alltid händer i dylika fall, ägas förnuftiga och goda saker, men också öjliga och dumma; sedermera afstannade soret och företaget, lemnande det filosofiska omådet, ingick lätt i det praktiska och komnersiella lifvet för att tagas om hand af le icke så högljudda affärsmännen. Det var en civilingeniör med namnet Thonas Judah, som framkastade planen till ryggandet af Pacific-banan, sedan han år 360 undersökt vissa delar af den terrain, on skulle genomgå. Han förstod attintresera en mängd kapitalister för saken och den 1 Oktober 1861 begaf han sig från Califoren till Washington i egenskap af det nyvildade bolagets agenteför att söka vinna reseringens koncession till banans anläggning. jgonblicket var sannerligen icke gynnsamt ör ett dylikt uppdrags genomförande. Amea hade delat sig i två läger, norden och ödern, man hade knappast intresse för anIra frågor än politiska. Men hur döt var yckades Pacific-banan vinna uppmärksamhet ust från politisk synpunkt. Den 1 Juli 1862 odkändes af presidenten Lincoln den af demuteraden Sergent från Californien ingifna illen rörande liniens byggande samt det beärda understödet af staten; några amendenenter följde, det sista den 3 Juli 1866. De jegge bolagen gingo i fält med ett kapital ch en af staten lemnad kredit om tillsamnamns 750 millioner francs. Hela linien skulle