Aftonbladet – 16 november 1869, sida 2

de längesedan be agnat det. Soldaterna utanför dörren hålla dem i godt förvar. Herr baron de Ribaumont, jag har den äran att önska er en god morgon., Berenger besvarade hans helsning med en dylik, full aft harm och trots, och dörren stängdes åter till fängelset, medan Philip på engelska utropade: Den tege uslingen! Berenger, är detta en lifssak ? Icke för oss af adeligt blod, sade Berenger. Det är troligare att vi aldrig blifva förda inför någon domstol, men måste blifva i fängelse i hela vår tid. Philip bleknade och ryste synbart af fasa, men Berenger som såg det, tillade modigt: Men de hafva oss icke ännu, Philip. Vi känna nu de underjordiska hvalfven tillräckligt för att kunna leka kurragömma med dem der, och äfven om vi ej finna någon utgång der, kunna vi hålla ut dernere så länge att de tro oss hafva flytt och lemna dörrarne öpppa. Philips ansigte ljusnade åter, och de började sina förberedelser till flykten, så godt de kunde, genom att söka ut passande trästycken till facklor och lägga undan bröd och dylikt, vid sina måltider. Det varicke mycket att hoppas häraf, men sysselsättnipgen höll dock Philip vid godt mod och räddade honom från förtviflan. FEMTONDE KAPITLET. Krämarens spådom. Och mura så högt ni mura må, Och stäng era portar alla, Men kärleken hittar nog ut ändå, Fast blind man honom plär kalla.n Gammal visa. För sent, sade Berenger halfhögt, medan han allena stod framför vldbrasan i sitt fän