Aftonbladet – 15 november 1869, sida 3

UTRIKES, I det bref, hvari Ledru Rollin underrättade sina valmän i Paris, att han mottoge den erbjudna kandidaturen, lofvade han, som bekant, att han med det första skulle närmare redogöra för de skäl, som förmått honom att, ehuru edvägrare, ställa sig som kandidat vid de förestående valen. Detta löfte har har han nu inlöst i ett manifest till valmännen, som förliden onsdag stod att läsa i Råveil och sedermera återgifvits af de flesta Paristidningarne. Ledru Rollin visar. här att, fastän endast Kanalen skilt honom från Frankrike, han är fullkomligt främmande för hela den. utveckling som under de senaste åren försiggått i hans fädernesland. I hans tanke stå sakerna ännu på samma punkt der de stodo under och närmast efter Februarirevolutionen. Den dyrköpta erfarenhet Frankrike gjort under dessa aderton år finnes för honom ej till, och han vet för botandet af statens lidanden ingen annan kur än den gamla: revolutionens. Det konstitutionella styrelsesättet, eller parlamentarismen, som han kallar det, är honom en styggelse. Han är eller gör sig blind för hvarje annan form. deraf än den parodi derpå som han i Julimonarkien bekämpade och så verksamt bidrog att störta. Af denparlamentarism som består i att skydda den individuella och borgerliga friheten från öfvergrepp både uppifrån och nedifrån, och som det nuvarande demokratiska Frankrike eftersträfvar, känner han, eller vill han ej känna det minsta. Det har gått honom s de flesta politiska landsflyktingar. Han mä ker ej den förändring som under hans frånvaro försiggått i åsigterna, intressena, personerna. Hans ideal ligger i det förflutna, i det sakernas tillstånd han sjelf varit med pm att skapa. Som politiska flyktingar i allmänhet, går han mot framtiden med bakitvändt ansigte, för att begagna ett uttryck Me LD Avenir National, hvilken, tillika med ARR TO AST EN SAS ERE SE NES AE AA