Aftonbladet – 15 november 1869, sida 3

at hade bland annat med synnerlig förkärlel ;I studerat C, F, v. Wiebekings berömda ar a beten öfver byggnadskonsten. De medfödd: anlag han hade för denna konst och det hand: lag han redan i sin ungdom derutinnan för värfvat verkade hos honom en oemotståndlig lust att arbeta på detta fält, der han specielt hvad den kyrkliga arkitekturen angick, fann så mycket oförstånd och så myc-)ken vandalism göra sig gällande. al Vår konstakademi hade i detta hänseende flicke hållit jemna steg med den allmänna uta vecklingen. Om den revolutionära rörelse, nsom egt rum på det estetiska fältet, redan n tidigt gjorde sig gällande inom vår vitterhet -loch om de nya djupare tendenserna äfvenleeldes efterhand förspordes inom måleriet och Dildhuggeriet hos oss, så blef vår arkitekture I skola deremot alldeles oberörd deraf. I detti ta afseende var vår konstakademi längt me2 Ira konservativ och fiende till det nya, än Svenska akademien, der den nya skolan ; flyttade in i den gamla, Intill den sista tij b i den fingo de akademiska arkitekterna nöja sig med ett nödtorftigt studium af de antika ij pelarordningarne; renaissancen samt de moderna Hamburgeroch Berlinerstilarne. Det ve) tenskapligt grundliga studium af kyrkobyggnadsstilen, som under de senaste decennierna utbildat sig i Tyskland, Frankrike och England, hade icke banat sig väg hit och ansågs icke utgöra något moment i de grundläggande studierna för blifvande arkitekter. Följden har varit, att intill den senaste tiden en fadd och intetsägande salongsoch ladustil gjort sig gällande hos oss inom den kyrkliga byggnadskonsten och att restauraI tionsarbeten å äldre arkitektoniska monumenter blifvit gjorda utan arkeologisk insigt Isamt utan pietet för det konsthistoriskt beI tydelsefulla. Då Brunius år 1853 såsom universitetets rektor varj ordförande i domkyrkorådet gjorde han inom detsamma sina åsigter gällande i afseende på domkyrkans restauration, hvilket arbete helt och hållet öfverlemnades Jåt hans ledning. Öfver sina åtgöranden härI vid har han uttörligt redogjort i sin HistoIrisk och architektonisk beskrifning — öfver Lunds domkyrka, som utkom 1836 och som både inom landet och hos utländska konstforskare ådrog sig den största uppmärksamhet. En ny omarbetad och mycket tillökt upplaga deraf har utkommit 1854. Det varma och lefvande intresse, hvarmed Brunius omfattade denna Nordens äldsta metropolitankyrka och det intressantaste monument af gammal romanisk byggnadskonst i vårt land, bevarade han intill det yttersta, äfven då vården om densamma öfvergått i andra händer. Då den, som skrifver dessa rader, år 1865 från landtbruksmötet i Malmö gjorde en tur till Lund, för att helsa på den gamle konsthistorikern och byggmästaren, befanns han våra sängliggande sjuk samt så matt och svag, att han icke kunde mottaga eller tala med någon främmande. Men då Brunius fick veta, hvem det var som sökt honom, sände han bud efter den besökande, som redan hade hunnit utför trappan, bad honom komma upp, steg sjelf upp och klädde sig och-var inom kort inne i ett så lifligt samspråk om byggnadskonst och domkyrkan, att han efter en timma förklarade, att han nu vore fullkomligt rask och nödvändigt ville föra sin gäst till domkyrkan, som han, till följd af ledsnad och förtrytelse öfver efter hans mening oriktiga åtgöranden, icke besökt på år och dag. Han följde verkligen med dit, förde sin gäst omkring der under flere timmars tid, klättrade med honom på stegar och ställningar, för att noggrannt visa allting. Ända till sent på aftonen samspråkade han med ungdomlig liflighet om dessa ämnen, följde sin gäst till bangården och öfverraskade honom ännu ytterligare följande dag medelst ett besök i Malmö, företaget blott och bart för att ytterligare få tala om sitt älsklingsämne, hvarvid han förklarade, att genom denna diversion sjukdomen blifvit alldeles förjagad. Brunius har såsom arkitekt gjort ritningar till uppförande af en mängd kyrkor, deribland den i Kristinehamn, samt förestått restaurationen af en mängd andra, såsom Helsingborgs kyrka, Mariakyrkan i Ystad, Peterskyrkan i Ystad m. fl. Han har byggt räddningshuset i Stora Råby samt nya institutionsoch biskopshusen i Lund samt gifvit planer och haft ledning vid om-, tilloch nybyggnader å en mängd herresäten i Skåne. Bland hans konsthistoriska skrifter nämna vi: Konsthistor. resa genom Halland, Bohus län, Dalsland, Wermland och Westergötland 1838; Skånes: Konsthistoria 1850; Konstanteckningar under en resa 1849; Konstanteckningar från Bornholm 1857 samt Gotands konsthistoria i 3-delar 1864—66. Om dessa arbeten också icke innehålla en systematiserad konsthistoria, så lemna de dock en rikedom af materialier samt en mängd i hög grad värderika anmärkningar, vinkar och anvisningar för en svensk konsthistoria. Brunius efterlemnar enka och tre söner, af hvilka den äldste är skolman och läroboksförfattare, den andre lärare vid Alnarps landtoruksinstitut, den tredje ingeniörofficer. RR POSSE NORGE. I VA Se Jaabek har i sin Folketidende framstält.