Aftonbladet – 15 november 1869, sida 3

Han nämner inga namn. Och nu, barn, hvad skola vi göra? Att öfverlemna honom å konungen är i bästa fall detsamma som fängelse för lifstiden. Och dock om han ännt är här när din bror kommer — ack, ack dotter, jag har för er båda förspillt både mit timliga och eviga väl! Huru kunde du öfvertala mig att sända efter honom och taga honom tillfånga! Det var så godt som ett mord b sade den gamle rhannen och böjde sitt hufvud i sorg och sen ånger. cFader,, sade Diane gråtande, cjag kan ej uthärda att se er så. Vi gjorde det ju i bästa afsigt. Vi skola ännu kunna rädda hozom. aRädda honom! Ack, dotter, jag har tillbragt hela natten utan sömn, blott med tanken på huru vi skulle kunna rädda honom, så ädel, så högsinnad, så fast, så tålig, så god -god till och med mot den gamle man, som tillintetgjort hans förhoppningar, hans framtid! Ack, jag har tänkt tills det gått omkring i min hjerna, aStackars fader! Jag visste att ni skulle komma att hålla honom kär,, sade Diane ömt, Ja, vi skola rädda honom ändå, Han skall blifva er den ömmaste son. Be, det är ju blott att säga honom att hon, som han kallar sin hustru, redan är i min broders händer, vigd vid honom. aDotter, — och han sköt bort det grå håret från tinningarne med en åtbörd nästan at förtviflan — dag är trött vid bedrägerier; jag är gammal; jag kan ej Jängre utföra dem. Men detta är så enkelt; det är kanske redan sannt — åtminstone blir det snart sannt. Säg honom blott att hon är min broders hustru. Då skall hans stolthet vakna, då skall han se att det just skulle vara att vanära henne om han fortfor att påstå äktenskapet vara giltigt, och då.,. cBarn, du vet icke huru fast han är i hvad han anser vara rätt.s Icke ens för brodrens skull ville han gifva vika en tumsbredd, och gossen var lika envis som han. aJa, men detta går djupare Hans stolt