Aftonbladet – 13 november 1869, sida 3

tjupptaga omkring 2000 ämnen till behand. r I ling. Redan på 1750-talet försökte den mång. Skunnige Fischerström att utgifva en EconoI misk Dictionair, ett förträffligt arbete föl sin tid, men han tilltog planen derför i så I stor skala, under rubriken ekonomi ville har I behandla alla ämnen af praktisk natur, och f följden deraf blef, att han icke medhann ut)bIgifva mer än några delar, och arbetet ble aldrig fullbordadt. Hr Swederus har gått Il varsammare till väga och lagt sig vinn om att praktiskt behandla sådana ämnen, son för dm svenska landthushållaren äro nyttiga I och behöfliga att känna, och vi tro att han I deri rätt väl lyckats. Författaren har länge I varit en flitig arbetare i den litterära vingården. Det är aktvingsbjudande att en man vid så långt framskriden ålder, ännu med Ihåg och kraft förer pennan, och hvarken tvekat för eller tröttnat vid ett arbete som upptager närmiare 600 sidor stor octav, och den stora möda han nedlagt på detta arbete, syDes oss berättiga honom tll den bg re som endast allmänheten kan gifva honom. Ailas öfver Sverges län, jemte statistiska uppgifter af T. A. von Mentzer. (Utgifven at Litografiska aktie-bolaget i Norrköping.) : Vid bedömande af olika alster, blir onekligen första frågan: hvad kostar det? och derefter måste man ställa anspråken. Af förevarande. arbete ha fyra häften samtidigt utkommit, och återstoden eller två häften skola utkomma innan årets slut. Priset på hela verket är nio rdr rmt. Hvarje länskarta har storlek af det största halfark i skrifpappersformat och åtföljes af en statistisk tabell af samma storlek; Som kartan är utgitven i vårdadt färgtryck och i allmänhet utmärkt god gravyr samt utgifvandet gått snabbt, måste man ur ofvan angifna synpunkt förklara verket såsom något ovanligt framstående, synnerligast i förbållande till förat nyligen utgifna verk i samma väg, Det för inbindning i bok beqväma formatet gör arbetet mer användbart och lätthandterligt än de flesta andra kartor, hvilka man ofta underlåter att rådfråga blott för deras obeqvämhet. Hvärje härad har å kartan olika. grundfärg, och utbmdess äro fögderierna skilda med en röd linie och sjöarne blåa. Deri nom blir det hela redigt och lätt öfverskådligt. Med frångående af den gama fula ovanan att klottra kartan full med namn för att göra den sakrik, har förf. dock ej gått till den motsatta ytterlighet, som vi tyvärr inom det litografiska kartornas område sett beträdd i nyaste tid af kartritare med anspråk på smak och talang, men utan statistiska eller geografiska kunskaper. En karta är ett grannlaga fält för den stränga och allvarliga vetenskapen, hvilken tager konsten tillbjelp eidast för: att blifva i en enkel drägt rätt åskådad, rätt förstådd, men ej för att locka eller lysa med något blott för skönhetssinnet eller grannlåtssinnet anslående. Det är -ehdast humbugen som begagnar. sådana medel och upphänger kärtor i täflan med tapeter och färgtryckstaflor. Förstora kartor, beräknade för folkskolans väggar, äro stärka färger, stora stilar och uteslutande af smärre enskildheter nödvändiga, men ej på andra -kartor. Den erfarne författaren till nu ifrågavarande kartverk har i slika afseenden träffat ett lyckligt lagom, så att konsten endast varit ett medel att göra de med kartan afsedda uppgifterna åskådliga. Dock får man icke på ett godtköps-kartverk i liten skala ha stora anspråk. Ej kan man begära att det skall vara tillräcklig vägledning vid gjromjässade af en utförlig länsbeskrifning eller att det vid närmare kritisk granskning skall -befinnas fölfritt. Det är öfvervägande statistiskt, och hvarje karta är i viss mån en illustration till det särdeles sakrika och redigt. uppstäldarstatistiska blad som åtföljer det. Det helå bildar sålunda en perlig statistisk handbok, beqväm att rådfråga och angenäm att betrakta. Om-hr v: Mentzers kartor gäller en anmärkning, som träffar kanske alla vårt lands karte-utgifvare: ortnamnens rättskrifning är ofta: felaktig. Denna förebråelse drabbar kanske i högre grad kartornas anmälare och granskare, än författarne, hos hvilka man har mindre: befogenhet att fordra kunskaper i språkvetenskap. För att ej nu tillvita detta kartverk: ensamt de för alla gemensamma felen, vilja vi till en början blott klandra ett sådant skrifsätt som Kråxmåla i stället för Kråksmåla.. Detta visar till hvilket missbruk det för svenskar ursprungliga främmande x sä småningom leder. Språket förlorar sin ursprungliga karakter, och om ej varsamhe iakttages, skall man kanske i en framtid anse pdaxverkare lila svenskt. som vi nu anse ordet oxe, hvars stam-ord dock är ok. Att mötet för nordisk. rättskrifning föreslog att sträfva. till utbyte af x mot ks klandrades på vissa håll mycket och mest derföre att ett skriftecken ersattes med två. Sådana ord som Kråxmåla, det allmännare Vaxala, Vaxholm m. fl. visa dock huru dylika inkalade främlingar inverka skadligt. Vi måste nu tega afsked af hr Menters kartverk med förhoppning att snart få e det follständigadt samt så spridt som det a kligen förtjenar i egenskap af handkartbokp. — Af. Greske Forhold, belyste ved Theodor Tansen, har andra delen i dessa dagar utkommit på Jörgensens förlag i Kjöbenhavn. . första delen, hvilken förut af-oss blifvit mäld, tecknade författaren (som någon tid re PP EAA r