Aftonbladet – 13 november 1869, sida 3

det atgörande uppträder den försvunne Dbaronen i bibliotekssalen på Bergelmo, vid hans sida är broderns för död ansedda hustru, och vid deras anblick bringar denne sig sjelf om lifvet. Äfven ynglingen kan räddas ännu på schavotten, och då intrigen slutar med tre giftermål, må den väl anses lyckligt lös. För karaktererna äro typer lagda till grund, hvilka röja förtrogenhet med lefvernet i Petersburg. Baronerna Delvi, den yngres vän, diplomaten, och äfven triherrinan kunna nog ega denna slags sanning, likasom öfver hufvud tree af de ryska förhållandena är lifligt och torde vara sannt nog. Dertill eger författarinnan — vi taga för afgjort att det är en qvinlig hand — ett briljant uttryck för egna och andras känslör, tillgång på reflexioner, isynnerhet af psykologisk art, samt en färgrik skildring at enstaka scener, men hon bebandlar icke verkligheten väl, berättelsen lider af osannolikheter i det yttre som i det inre. Hennes hjeltars bevekelsegrutider äro icke troligare än deras resor. En fransk markis och öfverste i aktiv tjenst . rider sannolikt icke år 1814 på något ärende från Paris till Bergelmo, det stora Delviska familjeslottet några mil norr om Björneborg, och vi äro ledsna att icke kunna tro det den försvunne baronen, efter tio års vistelse i Afrika och ett-skeppsbrott på Svarta Hafvet; hoppar så precist-i land bland klipporna vid Kertsch, att han träffar der de personer han bäst behöfde träffa, men som ingenting eljest hafva att beställa ute i den hemska natten. Till denna romans verklighet hör allt hvad som rör Finland och finska förhållanden. Baronerna Delvi, hemmai trakten af Björnebörg, äro i rysk tjenst redan före 1809; och gränsen vid Rajajoki existerar alldeles icke för författarinnan. Det var henne naturligtvis obetaget att placera sitt Bergelmo här; men vi tro att det varit bättre beläget litet Tnärmare Kertsch; på Krim; der hennes berättelser ur finska mythölogien passat förträffligt, blott hon undvikit att hålla dem i fornsvensk stil. Det är väl allt detta författarinnan kallar fria tecknipgar ur fantasio, men det är då, med förlof. sagdt,-en töm fantasi, som återefghar verkligheten icke ur sig, utan medelst skärfvor af Vietor Hugos synglas. Det är sannolikt att författarinnan kommer snart nog ätt intaga en framstående: plats .på romanmarknaden, men-det vore. då: ett vänligt råd att hon ville i tid bortkatta dessa skärfmm som äro så skadliga tör både öga och and. s Minnen från en resa i Sverge. . Stockholm och Stock! omarne I. : (Stockholm, . Oscar Lamm.) Iden att låta skildring af.och kritik öfver nuvarande förhållanden: och personligheter: få formen af en främmandes. reseminnens är icke ny inom vår litteratur; Karl Kullberg skref på 1840-talet. en dylik reseskildring, som utgaf sig för att vara; författad. af.en fransman. vid namn Francois Rouel.. Denna bok var icke blott fint och qvickt skrifven, utan äfven i sin egenskap at pastiche så lyckad, att hela allmänheten lät dupera sig och en tid bortåt undrade, hvem den spirituelle mr Rouel var, som ingen kunde erinra sig ha sett i Stockholm, . Man kom dock efter någon tid underfand med, huru det förhöll sig med saken, och det vore väl mycket begärdt, att publiken en gång till skulle kunna nappa på en alldeles liknande krok. Jag tror också, att. .de. flesta knappt tagit i handen det nu utkomna häftet :om Stockholm och Stockholmarne, innan. de med välvilligt leende och med tillfredsställelse. öfversin egen skarpsynthet utropat: Ah! je vous. connais beau masque! Boken är icke blott skrifven i en lätt och angenäm stil och författaren förstår att under. den oförargliga formen af en resande främlings naivitet och uppfattfing af sakerna i fågelperspektiv göra en mängd anmärkvinar, fulla af humor eller godmodig satir. Uner denna form låter onekligen en hel hop saker säga sig, som under formen af direkta kritiker skulle taga sig tråkiga och käxiga ut och icke göra önskad effekt. Anmärkningarne t. ex. om stallet på Helgeandshölmen; om Kongl. bibliotekets d. v. s, riksbibliotekets nuvarande skick, om de Stöckholmska handlandes och industriidkares brist på förmåga att åstadkomma ett lockande etalage (hvartill kunde läggas den likgiltighet de visa för det i Paris allmänna skicket att genom påbäftade lappar visa de i fön1 stren exponerade artiklarnes pris); om de s.) k. gående borden och huggsexorna, som ut-1 göra en mindre angenäm svensk egendomlig; het; om bristfälligheten i uppassning å värds, hus och kafeer; om uraktlåtenheten att i( Sverge vid större bjudningar låta betjeningen högljudt anmäla de inträdande, hvarige-; nom en ändlös inbördes presentation göres 1 obeböflig; om kortspelets rollinom det Stockholmska sällskapslifvet, om punschen, de lc tunga supterna och matsångarne; om det; falska comme il faut, i afseende på gifta : och ogifta qvinnors verksamhet; om tjenste-g mannaverldens likgiltighet för allmänna in-, tressen och offentliga angelägenheter; om de f protektionistiska fördomar, som ännu råda hos en del af handtverksklassen 0: 8. v. Nåi got örättvis synesoss förf. vara emot delg svenska sängarne, som väl icke äro så under all kritik usla, som författaren menar. l Hvad särskildt Jönköpings hotell angår, som f; I detta hänseende så skarpt klandras, så har t referenten såsom resande legat der öfver patten många gånger och hvilat lika godt och Mega som på ett första klassens hotell Paris. Afven synes oss förf. i sin skildring af litterära personligheter i Stockholm ha varit något orättvis mot hr C, Lundin, som väl icke blott bör karakteriseras såsom en mångskriblår, då han onekligen presterar itskilligt, som äfven till qvaliteten är ganka förtjenstfullt och af allmänheten uppuret. Efter hvad vi hört lärer första u lagar Ve denna skrift redan vara utsåld; TM Hanälezikon för Svenska Landthushållare, mne-v: hållande det EE ilandtbruk;skogs-w skötsel, trädgårdskötsel, fiske, jagt, slöjd, fc kemi, teknik, väderlekstörbållanden, helsolära, m. m., af G. Swederus. Stockholm 1869. P. Palmqvists förlag. -v Erkännas bör att vi redan aga om sad anhla