tror leda till landets väl, eller som ser så ut är skön och kanske älskvärdare än den kalla, lugna beräkningen och eftertanken. Den är afundsvärd, ty den skänker mången glädjande utsigt i den dunkla framtiden, månget smickrande hopp, många sälla känslor, många upphöjda föresatser; men man måste erkänna, att förnuftet häfdar sin rätt och straffar dess öfverträdare, och att ehuru viljan är ett skönt uttryck af den ädlaste Guds gåfva hos menniskan, så är det dock skönare att underordna viljan under förmågan; ty detta är förnuftets seger öfver den råa naturenp. Denna betänksamma öfverläggning, denna försigtiga böjelse att hålla tillbaka, hvilken aldrig ett ögonblick vågade sig utanför förmågans och det möjligas område, voro egenskaper, som, om de också icke konstituera statsmannen, hvilken skall ipa in med kraftig hand och vidsträckt Sek i en starkt upprörd period, till vederlag i hög grad komma den administrativa tjenstemannen till godo. Tjenstemannabanan beträdde Blom i ang ålder och med afgjord framgång, och len näst sista långa afdelningen af sitt lif — tiden mellan 1831 och 1858 tillbragte han i en förmånlig och behaglig ställning såsom amtman i ett af Norges rikaste och vackraste distrikter, Buskeruds amt. År 1858 lrog han sig tillbaka från tjenstemannabaan och tog afsked; men sin själsfriskhet oehöll han ända till slutet, och det beättas nu, att han på de sista åren bland annat skall ha sysselsatt sig med att nedkrifva sina minnen. Är detta händelsen, å kan man sannolikt snart emotse ett nytt vidrag till historien om de första åren af rår sjelfständighet, en period, på hvilken nan på de senare åren hos oss särskildt har iktat sin uppmärksamhet, och till hvars beysning nya handlingar ständigt framdragas. En ny ue sådana har just blifvit öfrerlemnad till allmänheten, nemligen ett band Bidrag til Norges og Sveriges Historie i 812—1816, utgifna af Yngvar Nielsen, en ngre historiker, som för två år sedan offentiggjorde ett band: Breve fra Grev H. H. on Essen til Kronprinds Carl Johan, indewoldende Bidrag til Norges og Sveriges Hitorie 1814—1816. Den största delen af de den nu utkomna samlingen föreliggande okumenterna förskriffer sig från det Esenska familjarkivet på Wiik i Upland; en el är hemtad från stiftsbiblioteket i Linöping, några notiser från utrikesministerens rkiv i Stockholm, från de Engeströmska Seg i det kongl. biblioteket dersamastädes, samt från marinkommandöts arkiv ch riksarkivet i Kristiania. Väsentligen r det vaturligtvis Norges historia, sörh dessa andlingar lemna bidrag till; men äfven i verge skall man medintresse kunna uppska de drag till Carl Johans karakteristik, om här i rikligt mått finnas i de många rifvelserna från henom till: Norges första ! åthållare grefve Essen.