Aftonbladet – 13 november 1869, sida 2

ställe vore alltför ringa, att kunna anskaffa gen kyrka eller särskildt bönehus, så skulle de icke kunna få öfva andakt tillsammans ati enskilda hus; de skulle väl, om de vore samlade i fria luften eller i enskildt hus, få dansa, leka och göra allt annat, som ej i jag uttryckligen är förbjudet, men de skulle pj få företaga något, som kunde rubriceras såsom andaktsöfning; de kunde sjunga visor, till och med mindre anständiga, men icke en psalm ur svenska psalmboken; de kunde läsa skandaltidningar eller lättsinniga romaner, men läste-de bibeln eller åhörde ett religiöst föredrag, så kunde de derför dragas till ansvar såsom lagbrytare. Mindre uppmärksamhet har fästats vid den kortare af de båda förordningarne, den som handlar om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära (en rubrik, som redan är ett hån mot all religionsfrihet). Denna förordning innehåller så till vida ett hot emot den fria yttranderätten och den vetenskapliga forskningen, som den lemnar åt domkapitlenatt bestämma, huruvida en person skall åtalas för utspridande af villfarande lärosatser, hvilket brott belägges med straff af böter från 50 till och med 300 rdr eller med fängelse från och med två månader till och med ett år. Detta har icke afseende på statskyrkans prester, i fråga om hvilka särskildt är stadgadt, utan det gäller svenska medborgare i allmänhet, hvilka sålunda, i fråga om vetenskaplig lärofrihet och uttalande af sin öfvertygelse, kunna underkastas åtal efter domkapitlens förgodtfinnande. Det är klart, att religionsfrihetens vänner icke kunde betrakta denna reform såsom en sådan, vid hvilken man någon tid kunde hvila. Emellertid insåg man, att så länge presteståndet hade sin plats inom representationen, man näppeligen skulle lyckas genomföra någon religionsfrihetslag, som vore förtjent af detta namn. Då representationsfrågan äter på fullt allvar upptogs just vid samma tid, då de oftgnämnda förordningarne blefvo promulgerade, ansåg man bäst att koncentrera sina bemödanden på genomförandet af den stora reformen, under förhoppning bland annat att genom densamma äfven religionsfrihetens sak skulle gestalta sig annorlunda och ha helt andra utsigter. Vi skola i en följande artikel kasta en blick på religionsfrihetsfrågans behandling inom den nya folkrepresentationen och på tillkomsten och karakteren at det förslag, som af senaste Riksdag blef antaget och som nyligen, till följd af remiss från regeringen varit föremål för granskning i högsta domstolen. Ed FSE AES AR