Aftonbladet – 13 november 1869, sida 2

vacker karl, tillräckligt för att kunna förtjusa Dafne,, sade Philip. Bah, sade Berenger, dock innerligt glad öfver att åter höra en skugga af skämt i Philips ord. Men det låg sanving i skämtet. Dessa långa månader af stillhet och hvila — tvungen som den var — hade gifvit hans helsa och kroppskonstitution tid att hemta sig efter den förfärliga rubbning som inträffat deri. De oupphörliga åderlåtningarne hade visserligen gjort hans hy alldeles marmorblek, och ehuru håret eljest ganska rikt återväxt, förblef det dock alltid tunnt öfver pannan. Men denna hy och denna höga panna ökad det ädla tänkande uttryck, som nu mer! spridt sig öfver hans af naturen regelbundet sköna drag, utan att dock borttaga denna behagliga öppenhet, som så intagit Diane, då han var en rosenkindad yngling. Hans kroppsbyggnad hade på samma gång betydligt vunnit i styrka och utveckling, så att i stället för att vara den förvuxne majstång, som Narcisse brukade hånle åt, var han nu en bredaxlad, kraftigt bygd man, utomordentligt stark och så väl proportionerad, att hans längd, betydligt öfver sex fot, knappast bemärktes annat än genom jemförelse med andra, mindre högväxta personer, Och hans karakter hade ej heller ståtå stilla. Han kom till Paris, vid sitt första besök der, som en god, hederlig, lyggam och högsinnad yngling; och ehuru kärlek, bekymmer och sorger som fordrade eh man, kommit på hans lott, hade han mött dem som ett barn, hvilket han också nästan var, knappt medveten om huru djupt de gingo honom till bjertat, Sedan kom den länga drömmen om kroppsliga smärtor, med en enda redig tanke ihärdigt fasthållen — oföränderlig trohet mot hans förlorade hustru — och ur denna dröm hade han först fullständigt vaknat i fångenskapen. annu höll ban fast vid denna samma tanke, men mera af grundsats och reflexion, mindre af instinkt, än när hans själskratter voro döfvade eller förlamade af ständiga kroppsliga smärtor;