Aftonbladet – 12 november 1869, sida 3

Jernvägen till Stilla hafvet. En fransman, hr Rodolphe Lindau, som, efter att ha tillbragt flera år i Japan, förliden vår öfver Stilla hafvet och San Francisco derifrån återvände. till Europa, har i senaste häftet af Revue des deux Mondes gifvit en skildring af -den stora, tvärsöfver Ame. rika gående jernvägen, hvars invigning han bivistade. Vi återgifva bär nedan en del at denna intressanta skildring. Sedan förf. i några hastiga drag gifvit en skizz af San Francisco i våra dagar, fortsätter han: Jag fick slutligen lof att tänka på att närma mig Europa, målet för min resa, och lemna San Francisco, der det mest angenäma sällskapslif hållit mig qvar vida längre än som varit min afsigt. Tidningarne tillkännagåfvo föröfrigt, att Central-jernvägens och Union-Pacific-jernvägens arbeten raskt framskredo, att de snart skulle träffa samman med hvarandra och att den längsta jernvägslinie, som finnes-i verlden, förenande Amerikas öster. med dess vester, San Franciseo med Newyork, Stilla oceanen med Atlantiska oceanen, skulle endera dagen. komma att invigas. Eftersom jag befann migi Californien, i ett så gynnsamt ögonblick, så lofvade jag mig att närvara vid en tilldragelse, hvars vigt i politiskt, kommersielt och civilisatoriskt hänseende öfvergår till och med öfverdrifna amerikanska beräkningar. Efter aftal med fyra af mina reskamrater bestämde jag min afresa till måndagen den 10 Maj 1869, den dag, då det första direkta tåget skulle afgå från San Francisco, eller rättare från Sacramento, till Newyork. Mina förberedelser till afresan blefvo snart afslutade. Med anledniog af dessa fick jag det nöjet att göra en riktigt amerikansk bekantskap, nemligen med en af de förnämsta skräddarne i San Francisco. Presenterad af en californisk vän för chefen för ett storartadt etablissement, dit jag begifvit mig för att skaffa mig några toilettartiklar, blef jag först tvungen, med eller mot min vilja, att ingå i omständliga detaljer rörande den politiska ställningen i Japan. Mina redogörelser hade med gillande mottagits af ställets egare och han gick så långt i godhet, att han bjöd oss på ett glas präktig whisky, hvilket vi tömde, han för min lyckliga resa och jag för framgången af den californiska kommersen i allmänhet och hans isynnerhet. I förbigående och alldeles som om han bjudit t. ex. på en cigarr midt under en konversation, inburos de klädespersedlar jag begärt och det plumpt tilltagna priset på dem angafs och inkasserades helt -vårdslöst. Vi skildes åt, utbytande bjertliga handtryckningar och jag erhöll af skräddaremästaren den tillfredsställande försäkringen, att han kände sig lycklig öfver att ha fått göra min bekantskap samt att han räknade på ett besök af mig när jag kom tillbaka. Det är en particulier den der herrn, sade min vän, som skrattade mycket åt min förvånadeuppsyn, han har vetat skaffa sig en vacker förmögenhet och har dragit sig från affärerna. . Som han har mycket verksamhetsanda och ännu ej vill slå sig till ro, så begagnar han sin ledighet att öfvervaka förfärdigandet af kläder, skjortor och halsdukar; som det skulle bli: omöjligt att nöta ut eller behålla för sig sjelf allt hvad ett tjugotal af arbetare, som arbeta dag och natt, förfärdiga åt honom, har han den argg att afstå öfverskottet af sin garderob, mot skälig ersättning, åt vänner, hvilka, liksom ni, blifvit i behörig ordning presenterade. — Men hvarför, frågade jag, kallade ni honom öfverste?, — Ja, det vet jag inte, svarade min vän, men-om han tagit den titeln, så har han dertill en obestridlig rättighet, ty han är karl att kräfva ut hvad han har att fordra, utan att dock gå läbgrex Det är ett faktum, som är bekräftadt, att man i Nordamerika träffar ett stort antal män, som ha någon högre titel eller ge sig en sådan. Denna egenhet; stötande. bland republikaner, förklaras till en del genom de täta och periodiskt återkommande förändringar, som der i landet försiggå i administrationens och styrelsens personal. Vid hvarje presidents tillträde till sitt embete ser man hur en hel rad: af höga embetsmän så att säga försvinner: den nyvalde för med sig en här af nya personer, så mycket mer lystne efter maktens alla privilegier, som de på förhand veta hur begränsad tiden för deras triumf är. Dessa kortlifvåde digvitärer bibehålla ofta, när de i sin tur återgått till privatliifvet, titeln på den funktion de utöfvat. Dessutom tveka ej administratörer eller direktörer i bolag att ce skryta med den titel, hvarmed aktieegare eller kommittenter hedrat dem och den förstkommande, som sättes i spetsen för något slags bolag, tror sig ha minst lika stor rättighet till titeln president som general Grant. Detta anspråk på att låta kalla sig general, öfverste, president, guvernör, domare stämmer illa öfverens med den stora republikens demokratiska principer; som emel-. lertid, när allt kommer omkring, detta blott är en olika yttring af samma känsla af få-l: fänga, som man finner i Europa hos i öfrigt! högst hedervärda personer, hvilka sträfval: efter att erhålla ett ordensband eller en par: tikel framför namnet, så anstår det icke oss: 4 l 4 f att kasta sten på dem som jaga efter tomma amerikanska titlar. På aftonen den 7 Maj begaf jag mig till California-teatern, för att för sista gången se San Franciscos eleganta verld samlad. Under en rellanakt gick ridån upp och en af skå-1 despelarne, klädd i svart frack och hvit hals: duk, steg fram till rampen, Man applåderade innan han öppnat munnen. Mina her-l: rar och damer! sade han sedan det blifvit i tyst, direktionen för California-teatern har : mottagit ett telegram från yttersta punkten : af Central-jernvägen med underrättelse om! att den sista. rälen, den som skall förena!: L E f l j Centralen med Unionen och som gör den Stora Pacific-jernbanan färdig, kommer att nedläggas i morgon middag. Merfick talaren ej säga, entusiastiska handklappningar togo ördet af honom, Han tackade publiken liksom om detta bifall gällt honom personligen och drog sig tillbaka strålande afl!