Aftonbladet – 12 november 1869, sida 2

Hennes åsyn var numera blott en ledsam omvexling i fängelsets öfriga obehagligheter, och afskyddes liksom de. De vanliga utfärderna till häst i chevalierns sällskap föreföllo honom odrägligare än någonsin och tröttade honom slutligen så, att Berenger förstod att bans helsa måste lidit ett allvarsamt afbräck. En afton, då Philip formligen släpat sig till salen, blott smakat ett par droppar vin och sedan fallit i en orolig slummer på stolen, der han satt, blef Berenger så förskräckt öfver hans aftärda utseende att han ej kunde låta bli att med bedjande, upprördt utseende, sakta hviska till chevaliern: Ni ser huru förändrad han är! Tyvärr, hulda kusin, det är blott alltför synbart. Han är just i den ålder då sådana band äro mest olycksbringande för helsotillståndet. Men då måste Berenger tala ut och säga huru skamligt, orättvist det var att här qvarhålla ynglingen. För sin egen del, menade han, hade han ingenting att säga; han visste på hvad vilkor han kunde blifva fri och ville icke antaga dem; men Philip, alldeles oskyldig till hvarje oförrätt mot Rebaumontska familjen och dess intressen, arftagaren till ett aktadt namn, hvad hade han väl gjort för att ädraga sig det grymma fängelse, der hans unga lif måste täras bort? Jag säger er, min herre, sade Berenger och hans ögon tylldes af tårar, att hans frihet är mig dyrbarare än min egen. Vorehan blott åter hemma hos sina fränder, skulle hälften af den tunga sorgebördan lyftas från min själ Hulda kusin, sade chevaliern, ni talar som om jag hade något att säga i denna sak, och icke blott stode mellan er och konungen. Om så är,, sade Berenger, så låt då konungen handla med mig, som han vill, men låt Philips öde blifva kändt af vår ambassadör. Min stackars unge vän, ni vet icke hvad ni begär. Om jag efterkom er önskan skulle ni blott lära känna bury oförsonlig konung Henrik ä mot dem som personligen förgs