Aftonbladet – 12 november 1869, sida 2

— Räddning ur sjönöd. I D.A. läses Under de senast förflutna höststormarne har den svenska kustbefolkningen i Östersjön och Bottenhafvet flere gånger haft tillfälle att bispringa skeppsbrutna besättningar under den mängd af skeppsbrott och strandningar, som härunder inträffat. Befälhafvaren å svenska skonerten Carl Oscar, kapten L. E. Berggren, hemma i Gefle, som, under resa från Petersburg till Hudiksvall, med last af spanmål, den 29 sistlidne Oktober totalt förolyckades å de yttre skären af Stockholms nordöstra skärgård i närheten af Svenska Högarne, har om skeppsbrottet samt sin och besättningens räddning lemnat en närmare skildring. Han berättar: Att sedan han ofvanstående dag, med vinden varierande från SO. till NO., mot aftonen under regn och snöyra klockan half 7 enligt beräkning skulle befinna sig vara i närheten af Bogskären, belägna omkring 7, tyska mil öster om Svenska Högarne, han under vändningen SO.-vardt för att lägga bi för natten oförmodadt kände flera grundstötar. Han trodde då, att han törnat å dessa skär, men fann snart att strömmen satt honom för-ut i besticket och att fartyget strandat å Stockholms skärgårds. yttre skär. Masterna kapades. Sjön bröt rätt öfver hela fartyget, som då kastades up; emot en mindre bergsklippa, der det stod fast på 3 å 4 föts vatten. Båten — det enda räddningsmedlet ombord — slogs genast loss och försvann i böljorna, då besättningen härigenom befann sig i redlöst tillstånd på vraket. Dagen efter, den 30 Oktober, var vinden SV. med storm och hög, brytande sjö. Fartyget märktes i dagningen hafva strandat å en liten bergsklippa, 50. om Lillö, en half mil i SV. från Svenska Högarne. För att visa nödsignaler i en trakt om 16 qvadratmils vidd, som ej är bebodd af någon mensklig varelse, upprestes storsegelgaffeln, skarfvad till tillräcklig höjd med några af fartyPetar h otro Fu. amten ne